Aftonbladet – 5 februari 1850, sida 2

Nå, Gud vare lof att jag är här igenl utbrast hon med en förnöjd ton, då hon trädde in i sin låga kammare, der gamla Greta helt tyst satt och sydde och den lilla sjuka flickan låg och sof. Kors bevara mig så sjuk och medtagen mamsell ser ut, sade den förskräckta gumman som vid mamsellens åsyn trodde sig se en vålnad. Jag trodde riktigt att mamsell gick förut för något ledsamt, som en brukar säga.n Ja, jag är allt något medtagen. Vi ha haft mycket besvärligt der borta med att vaka öfver den hederliga kapten, som nu är död och begrafven, svarade mamsell för att liksom urskulda eller förklåra sig öfver att hon var ännu fulare än vanligt, i det hon ur sin redikyl tog upp litet begrafningskonfekt och gaf Greta. sÅh, är ban död! Tack, kära mamsell; skall jag ha med af den der rariteten ... det är då alldeles för mycket. Det var välen ståtlig begrafning kan jag tro? Ja bevars, mycket hederlig. Hur har det varit med lilla Lina under det jag varit borta ? Mycket bra. Hon har icke gråtit efter mamsell eller saknat henne någon enda gång på hela tiden, utan varit glad och-kry.n Nå, det var för rart. Och alla bud ha riktigt fått hvad de skulle hafva? Ja vasserra tre, men här har varit många nya efterfrågningar som vanligt. Af hafregrynen her jag fått en hel hop, likaså bar jag rensat ibland på de der ärterna, men, herre Gud, det är ju en rådan mängd att det kan räcka i mamselis lifstid, och derföre har det ej förslagit något hvad jag gjort.n Tack, kära Greta! Gud set hur jag skall kunna rätt belöna dig för ell hjelp du gör mig, stackare.n ,Tula ej derom, marnsell ia. Om öra nögen nylla så är det nig e