Aftonbladet – 30 januari 1850, sida 2

rigt — om han nu, såsom man sagt mig, blir offentligen anklagad för tvegifte, om emot honom anställes en skymflig rättegång, som icke kan sluta med annat än hans fall, hela hans familjs olycka, huru kan väl jag sedan ha ett lugnt ögonblick? Det är ju för min skull... det är Jag som är hela olycksfröet... Verlden skall utpeka mig som en elak, en hämdfull varelse... man skall afsky och förakta mig... och i mina egha ögon skall jag gälla för -ett olycksbarn, skapadt till andras förderfv. Men ni har dock lidit genom följderna af den oförlåtliga glömska, hvari er far lemnat er. Ack nej!... jag har haft en lycklig barndom och min första ubgdom var ej alldeles glädjelös ... Men om nu endast för min skull en af rikets mest ansedde män störtas i ohjelplig olycka, en hel familj i vanära — kan väl jag sedermera någonsin få en glad dag?v Familjen måtte väl icke ligga er så ömt om bjertat. .. ni har ju af den blifvit hårdt bebandlad ? ; Det har jag redån glömt. Men er mörs minne .:. Försonas icke derigenom, att dottren uppträder som hämdengel. Nåd! nåd, ers maj:ti Men betänk då hyad er mor led, genom att se sig så der trolöst öfvergifven. . Ack, Ers Maj:t! hon är nu der, hvarest man hvarken minnes oförrätter. eller hatar de felande. Dessutom skola mina. varma böner nog blidka hennes vredgade skugga, i fall den skulle, hvad jag icke tror, med: ovilja blicka ned på honom, som för en kort tid var hennes mike : Ni är en förträfflig flicka, fröken Claran, utbrast kungen med omisskännelig beundran i sin blick på den unga flickan, åt hvilken han räckte sin hand för att uppresa henne. poctig upp) tillade han... Jag beviljar er ön.