Aftonbladet – 29 januari 1850, sida 1

pnens. och för större stilar beraknuas priset efter det I HH Hm De förhållanden, som dervid uppenbarat sig, ärc af utomordentlig vigt för statsbushållningens theorij. och synas på ett alldeles oväntadt sätt lösa de in I vecklade frågor, som i så lång tid sysselsatt Euro. I pas statsmän. I Det är nemligen å ena sidan alldeles obestridligt, att det till en hufvudsaklig del varit det prohibitiva systemet, som uppdrifvit Euglands industri, så väl dess åkerbruk som dess manufakturer, till deras nuvarande beundransvärda höjd. Visserligen förnekades detta af A4dam Smith och de statsmän, som följde hans lära; men .de voro i detta afseende alldeles förblindade, då de förnekade en sats, hva:s följder lågo alltför mycket i dagen. Det var således att förutse och förmoda, att Eoglands industri, ge nom fribandelssystemets utsträckning till nästan alla dess grenar, skulle erhålla en ofantlig nedtryckning, genom landets öfversvämmande af utländska produk ter och varor. Redan triumferade probibitisterna uti sina förutsägelser: och det kan icke nekas, att dessa hade sannolikheten för sig. Se här deras argumenter. Tit. skall finna, att de icke voro af ringa vigt. 1:0) Hvarje anläggning kostar i England, dels ge nom byggnpadsmaterialiernas dyrhet, dels genom dags verkskostnaden, dubbelt mer än i något annat land: Således fordras nära dubbelt så stort kapital för hvarje anläggning; hvara? följer, att produkternas tillverkning måste blott af denna orsak kosta mycket ner än i andra länder. 2:90) Arbetskostnaden i England är äfven dubbelt dyrare än i andra länder, medan arbetaren erhåller dubbel dagspenning, hvilket äfven måste göra produkten dyrar. 3:0) Skatterna till staten äro i England tre gånger så hösa som i flara andra länder. Detta måste äfven läggas till produktens tillverkningskostnad. 4:0) År fattigskatten, isynnerhet i manufakturdistrikterna, ojemförligt högre än i något annat land, så att i sjelfva verket arbetarens dagspenning, på ett indirekt sätt, härigenom ökas måhända med en tredjedel, fastän iden ej kommer honom sjelf till godo. 3:0) Dertill I kommer slutligen de prohibitiva författningarne i landra länder, som der nedtrycka priset på engelska I varor alideles utomordentligt. Dessa förbållanden äro i sjelfva verket af den beskaffenhet, att man kunde antaga nästan såsom en mathematiskt bevisad sanning den hotande förutsägelsen om engelska (industriens och handelns undergång, hvilken gjordes af det prohibitiva systemets försvarare. Det enda, som syntes vara till Englands fördel, var örverflödet på kapitaler, äfvensom den låga räntefoten; men vid närmare undersökning finner man lätt, att äfven denna fördel var illusorisk, ty engelska kapitalerna voro lika och till lika ränta tillgängliga för det fasta landets industriidkare, som för Englands egne. Genom deras u:bjudande till låg ränta öfver allt, föll räntan öfver hela Europa. Med åren 1848 och 1849 skulle frihandelssystemet gå i fullbordan. Man emotsåg med spänd förväntan de förändringar i engelska handeln. hvilka då skulla tima. Med den yttersta förundran hafoiman nu funnit, att engelska industrien, längt ifrån attinedtryckas genom denna förändring, tvertom fortgåft med samma tillvext som förut; och detta oaktadt oroligheterne i det öfriga Europa måste minska afsättningen. Åkerbruket börjar taga en ny rigtning. Arfven fabriksrörelsen har tilltagit. En elska arbetarnes stälinipg har förbättrats, och engelska exporten har i jemnbredd med fribandeln förökats, i stället för att förminskas. Det bästa bevis, att så har skett, visar sig af det faktum, att under det arbetarne i hela Europa år 4848 voro i rörelse och jäsning, samt störtade sina regeringar, eller sira statsförfattniogar, voro arbetarne i England alldeles stilla. Detta kan icke härledas ifrån något annat än att de hade full sysselsättning, och snarare ökad än minskad dagspenning. Detta ådagalägger äfven, att produktionen och arbetet voro i stigande, i stället för fallande, under dessa år. Det var så mycket ögonskenligare, och så mycket lyckligare för England, som år 1847 hade gifvit en svag, samt både otillräcklig och illa bergad skörd. Hade nu dertill kommit brist på arbete, så skulle under den allmänna jäsningen i Europa ett uppror bland arbetarne i England blifvit vida fruktansvärdare, än något annat land, och man kan säga, att frihandelssysterset, som jemnade priserne på spanmålen, har 1848 räddat England från undergång. Den fruktan man allmänt hyste, nemligen att genom upphäfvandet af skydds ullförfattningarne, England skulle från Normandie, Belgien, Holland, norra Tyskland och Danmark, (jag kan ty värr ej nämna Sverge) öfversvämmas af viktualievaror, har visat sig alldeles ogrundad. Under de fyra första månaderne af år 1849 hafva till hela England icke af oxar, kor och kalfvar blifvit importerade mer än 441,265 st. då deremot blott på Smithfields torg i London under samma tid såldes mer än 70,000 stycken. Af får hafva icke mer till hela landet blifvit under samma tid införde än 44 5235 st., då deremot blott på Smithfields torg blifvit försålde 420,000 st. hemtade från alla Englands landsändar. Samma förhållande har viset sig med alla Jandtmannaprodukter, af hvilka man i hörjan trodde landet skola blifva öfversvämmadt. Alla handskfakriker och lädergarfverier troddes bestämt skola gå under; men det bar visat sig, att icke den-tingaste försämring i deras rörelse föregått. ! Dernäst fruktade man en katastrof för Eaglands fabri-! ker för klädesoch yllevaror: och Bradfords manuaktu-! rister beredde sig redan på sin unaergång. Men förbäl-) landet har icke blifvit sådant. Från Frankrikej bafva icke blifvit införda andra ylletyger, än sådane, som icke fabric-ras i England, och ej till större qvantitet än förut. Samma förhållangce är med linRELLO 1