Aftonbladet – 28 januari 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSCu POLISSAKER. Då Thörnquists mål åter i lördags företogs till handläggnicg hade icke så serdeles stort antal åhörare infunnit sig, troligen tillfölje deraf att målet eljest vanligen förekomrsit på tisdagarne, då deremot rätten under lördagarne sällan har någon sittning. Ordförenden, hr rådman Schönmeyer, begagnar den methoden att han först gör Thörnquist frågor rörande omständigheter, som kasta misstanka på honom. Den tilltalade afgifver då sina svar, så godt sig göra låter, utan att veta hvad vittnen förut under hans frånvaro i Norrköping uppgifvit, ty protokollet för de rättegångsdagar, under hvilka Thörnquist icke varit närvarande härstädes, blifver blott styckevis för honom uppläst. Hans svar antecknas derefter mycket noga af protokollsföranden, notarien Sköldberg, såsom vanligt, ofta sedan ordföranden först upprepat dem. I de flesta fall hafva dess svar icke varit öfverensstämmande med vittnenas utsago. Sedan sålunda Thörnquists uppgifter eller förklaringar väl blifvit antecknade, får han höra sig föreläsas ut protokollet vittnesberättelserna om den sak eller det tillfälle, hvarom han just förklarat sig. Han står der då insnärjd i sina egna osanna uppgifter och söker reda sig oftast med jemkningar och tydningar af hvad han sjelf sagt, men ibland genom att förneka hvad vittnena berättat. Sedan Thörnquist en gång i somras vid något rättegångstillfälle uppgifvit att han aldrig innehaft mera silfver, än en rakask och en rakborste; som varit hans eget, samt några mindre pjeser, hvilka han tagit i pant i boden för utborgade varor, och som blifvit utlösta, utom möjligen något obetydligt, som han kanske hade qvar förvaradt i sin bostad, så berättade han förra gången han förevar vid rätten att han befattat sig både med utborgningar af varor och utlåning af penningar mot pant af silfver. Den största summa han utlånat till någon, hade likväl icke bestigit sig till mera än 350 rdr bko. Nu blef det i lördags frå :ga om huru stort det parti silfver varit, som han en gång låtit vägaien kryddbod vid Österlånggatan. Synbart förvirrad, då han erfor alt rätten hade kännedom äfven härom, uppgaf ban nu att det ifrågavarande silfverpartiet vägt, som han wviile minnas ungefär 100 lod. Ordföranden fäste då hans uppmärksamhet på den förra uppgiften atv han aldrig utlånat mer än 50 rdr bko till någon, samt att det ifrågavarande silfverpartiet verkligen skall hafva vägt 1435 eller 448 lod och ville hafva förklaring över huru härmed kunde hänga tillsammans. Han invecklade sig dervid i en ganska osammanhängande berättelse, uti hvilken han än uppgaf att han förut sagt sig hafva uppgifvit 400 ir såsom det m esta han till någon utlånat, än att han segt 100 fir vara den s summa han på