Aftonbladet – 28 januari 1850, sida 3

en gång haft till flera utlånad, och slutligen stannade j han vid. den förklaringen att det ifrågavarande silfverpartiet utgjorts af ett dussin gafflar, som han köpt af en vaktmästare Wibell vid frimurarebarnhuset samt några panter. Kammarvaktmästaren Bostedt, hvilken fick afgifva sin berättelse, upplyste deremot både, att partiet utgjort 148 lod, bestående af diverse pjeser, deribland 19 gafflar och att högst få hade varit lika med hvarandra eller burit lika märken. Denna berättelse hade Bostedt redan förut en gång vid rätten afgifvit och beedigat. Redan förut hade Thörnquist blifvit tillfrågad om de silfverpaketer han lemnat i Bostedts vård före sin afresa till Norrköping. Han ville icke minnas att han lemnat några sådana, men om han det gjort, så innehöllo de panter till mindre belopp. Ordföranden lät då ur rättens kista upptaga samma paketer, som Bostedt vid ett föregående tillfälle aflempadt, och Bergdahl framlemnade dervid en förteckning på personer, hvilka misstänkte Thörnquist att bafva bestulit dem på silfver, som de mistat. Då ordföranden uppmanade den anklagade attsanningsenligt uppgifva sättet för åtkomsten af allt det silfver han innehaft, under förmälan att det ändock icke, i fell han hade stulit det, kunde lända till förhöjning i det straff han blifvit ådömd af rådstufvurätten i Norrköping, eftersom detta redan innefattade högsta kroppsplikt, nekade Thörnquist att han oärligen åtgommit godset, samt påstod att han tagit det i pant af personer, hvilkas namn skulle stå på de med Thörnquists sigill förseglade pappersomslag, som befunnos utom pjeserna. När förseglingen bröts, funnos också verkligen några namn teckbade på några af de inre pappersomslagen, men det ena paketet hade ingen anteckning. Icke heler kunde Thörnquist uppgifva, hvarken de personers bostad eller yrke, hvilkas nemn funnos å de andra paketerna. Tvärtom fann man på en af skederna en namnteckoing, som tillhörde en af de personer, å hvilka Bergdahl lemnat uppgift att de saknat silfver. Vidare blef det fråga om de räkningar Thörnquist lemnat ut till inkassering, cch som skulle vara utskrifna efter de böcker, Thörnquist haft i Bostedts vård, och då en del af dessa räkningar nu företeddes af tillstädeskomne notarien Franz Sjöberg, fann man att desse räkningar voro skrifne efter de böcker, som äro i rättens värd, och hvilka Tbörnquist upprättat efter branden, hvaraf kunde synas att åtminstone de böcker, som varit hos Bostedt, icke varit de som Thörnquist ssgt hafva förkommit. Men de framhafde böckerna öfverensstämde icke fullkomligt med de kladdar, efter hvilka de skulle vara upprättade, hvarföre det ännu icke är tillfyllest upplyst om icke Thörrquist möjligen haft de gamla böckerna till ledning vid de nyares uppgörande. Af Norrköpipgs rådstufvyurätts utslag öfver Thörnquist, som upplästes, erfor man att stölden af silfver på stadshuskällaren der i staden, hvarför han blifvit dömd skyldig att undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd och kyrkstraff, skett i tvenne repriser, och att han vid båda tillfällena varit ensam i källarrummet; att han uppgifvit sig hafva mottagit silfret, som fanns instucket i tvenne yllevantar, för att från en af honom okänd person öfverlemnas till en person i Stockholm, hvilkens namn eller bostad han icke heller kunde uppgifva; men att deremot silfret varit inlindadt i ett papper, som gerom utanskriften upplystes vara baksidan afetttill Thörnquist stäldt bref o. 8. Vv. Ett af de parper, som fanns bland de af Bostedt förvarade paketerna, innehöll en af Thörnquist börjad reklamation mot de tidningsreferater, hvilka icke honom till nöjes framställt förhandlingarne under den tiden, då Bergdahl ärnu var att betrakta som anklagad. Det sifver som man nu kommit reda på, tillika med några guldnipper, som äfven af Bostedt varit förvarade, skulle öfverlemnas till polisen för att der upplysas för allmänheten. — Förliden gårdags e. m. utbröt skorstenseld uti huset JM 40 vid Mäster Samuelsgränd, tillhörigt murmästaren Carl Erik Westin; samt på e. m. samma dag uti huset AA: 87 vid Regeringsgatan, tillhörigt viktualiehand!arenkan Hagström. Båda eldarne släcktes snart, utan att någon serdeles skada på någotdera stället förorsakades. — En mångelska var anklagad för oloflig brännvinsförsäljning, men ursäktade sig med att hon äfven för sina afnämare haft att tugga på supen, hvilket vore enligt författningen. Skälet antogs ej för godt; hon bötfäldes till 40 rdr bko. — Upptäckten af de tjufvar, som för kort tid sedan begingo stölden i Carlbergs värdshus, har skett genom en gammal gummas rådighet och skarpsinthet. Morgonen efter det stölden begicks hade hon lemnat mjölk på värdshuset och då fått höra talas om stölden samt att ett par karlar, hvilkas utseende beskrefs, der varit synliga qvällen förut. Då gumman om eftermiddagen skulle fara hem till Wallentuna socken, kommo. ett par karlar på Roslagstullsgatan, hvilka bådo henne om att få åka, hvilket, mot ersättning af en fin sup, äfven beviljades; men då de hunnit till Albano gjorde gumman, som hade en bestämd aning om att de voro tjufvarne, allarm, och lyckades äfven med tillhjelp af några personer att få dem fast. I poliskammaren erhöll hon en lämplig belöning för sitt raska förhållande, hvarmed bon förklarade sig belåten, men bad att nådig herrn skulle akta henne för kanaljerna, ty Je hade knytt näfven åt henne då de blefvo fast. — I fredags åtta dagar sedan lärer åter ett bevis förekommit, att afsändningarne af fångar icke sker med iakttagande af de försigtighetsmått, som i synnerhet synas vara nödiga, då nu transporten skall ske till fots. En qvinna, som lärer varit besvärad af lamhet, utsändes dä ifrån härvarande norra korrektionshuset, för att afgå till korrektionshuset i Norrköping, men kunde ej komma längre än till Liljeholmen, förr än hon var oförmögen att gå längre. Af de vid Åby af samma transport afheratade fångar skola icke mindre än tre karlar och en qvinna redan i Södertelje verit urståndsatte att fortsätta Vandringen. Lyckligtvis kunde låkarebevis der fås, så att transporten på vagn föranstaltades; men i allmänbet synes det nya fångtransportsättet visa sig otjenligt. — — Summarisk uppgift på de i poliskammaren under förlidne vecka förekomne mål. Målens antal . . . ss s 421. Hvaribland: Sjelfmord . . 4. (Var nederländske undersåten Anton Blanck.