Aftonbladet – 28 januari 1850, sida 3

le belopp, som indragits af hypotheksföreninsar, och hvilket är ett tillfälligt förhållande. Men äfven om Stockholm skulle hafva större vexelaffårer med Tyskland, månne detta kan atgöra skäl att afskrifva den tyska lagen? Vi nafva redan sagt, att öfverensstämmelser i yrundsatser emellan olika länders vexellagstifting är af vigt; men huruvida det ena landet vilkorligen bör jemväl till form och uppställning följa det andra landets lag, torde böra bero på beskaffenheteten af den lag, som skulle tjena till mönster. Vore den tyska lagen redan genom häfd och vunnet anseende att betrakta såsom en universel vexellag, så hade måhända skäl förefunnits att följa densamma. Men den ir ännu knappt tillämpad. Den har således icke kunnat vinna häfd och det är knappt sannolikt att den det får. Tyskarne äro långt ifrån att hafva verldshandeln i sina händer och för deras lagstiftning må vi bedja Gud bevara oss. Vi skulle önska, att anmärkarne varit i tillfälle att se det bittra klander emot uppställningen i denna lag, som sistliden sommar stod att läsa i en preussisk tidning, om vi minnas rätt, Cölnische Zeitung. Vi skulle just tro, att Ständernas förslag har ett väsendtligt företräde framför den tyska lagen genom sin enkelhet och genom undvikande af så väl den mängd Abschnitte med underafdelningar, som den tröttande vidlyftighet, hvilken utmärker denna, likasom andra tyska lagar. Den tyska vexellagen innehåller en mängd doktrinella satser, hvilka vanligen ej intagas i svenska lagar, emedan dessa tillämpas af jurister. En hel afdelning af densamma handlar om : hvilka kunna ikläda sig vexelförbindelser; dervid stadgas: att de kunna förbinda sig, hvilka kunna ingå låneaftal i allmänhet — ett onödigt stadgande, emedan, då någon föreskrift derom ej finnes i lagen, deana fråga af våra domare bedömes efter vanliga juridiska grunder. En underafdelning med öfverskrift: Om vexelutgifvarens förbindelser, stadgar ingenting annat än att den som utgifver en vexel är ansvarig för dess accepterande och betalning. — Denna triviala sats betyder ingenting annat, än att den som ingått aftal måste hålla detta aftal; ett stadgande, som icke ansetts nödigt i någon lag, emedan det faller af sig sjelf. I fråga om ordningen vid uppställningen synes oss den tyska lagen icke heiler tjena till mönster. Efter afdelningen om godkännande al vexel följer en annan om regress till utgifvaren för erhållande af borgen; derpå en afdelning om betalning af goakännaren och vidare en ny afdeining -om regress till utgifvaren för erhållande af betalning. — Ständernas förslag, hvars afdelningar synas ganska ändamålsenliga, handlar i ett kapitel om återgångstalan. Resultatet af denna enkelhet är också, att Ständernas förslag i 63 korta 88 innehåller detsamma som det tyska i 98, deraf de flesta ganska långa. Att nu, i stället för den enkelhet, som utsör ett karaktersdrag i den äldre svenska lagstiftningen och som, jemte ett vackert språk, utmärker ifrågavarande förslag, antaga den tyska vidlyftigheten och dunkelheten till mönster, skulle hafva varit att göra lagen svårfattlig för affärsmännen, hvilka icke äro vana vid det tyska lärda systematiserandet och skulle få ganska svårt att bland de många afdelningarne igenfinna de stadganden. de önska få reda på. En annan invändning, som vi hört skall hafva blifvit framställd, är att förslaget borde hafva omfattat icke blott den utrikes utan äfven den inrikes vexelrörelsen. — Sverige har redan, sedan den 20 Maj 1835, en ny lag för inrikes vexlar. Några klagomål öfver densamma hafvaicke försports. Det är då svårt att inse orsaken hvarföre den borde göras af nyo. Vigtiga skäl förefinnas jemväl emot en semensam lagstiftning för begge. Den inrikes vexelrörelsen är ännu icke rätt i gång, och för att småningom vänja affärsmän dervid bör man dels icke alltför ofta tumma på lagstiftningen, dels förfara mindre strängt med dessa vexlar, eljest afskrämmas, synnerligen med afseende på våra kreditförhållanden, vederbörande rån att utgifva dem, utan vidblifva det nuvarande systemet. Lagstiftningen för utrikes vexlar deremot måste vara sträng, för att gifva kredit i utlandet. Förslaget innehåller också ganska goda stadganden i detta hänseende. Det är af alla dessa skäl man vågar hoppas, utt Regeringen dock slutligen skall lyssna till å många böner, samt genom sanktion af förslaget göra slut på det oefterrättlighetstillstånd, hvaraf den utrikes handeln för närvarande lider till en grad, som vi icke kunna beskrifva. De begrepp man i utlandet hyser om våra kreditförhållanden äro ty värr redan icke för oss gynnande och skulle ännu mera nedsättas, så vida den förhoppning vi nu kunnat meddela lem om förändring i vexellagen blefve tillin.etgjord. Man har icke heller alltid att föratse en så sällsynt enighet, som visat sig vid behandlingen af denna fråga, och Regeringen skulle genom ett afslag betaga alla handlande och affärsmän allt hopp om ett lyckligt slut på denna för dem så högst vigtiga fråga. ErSEO SINE RÄTTEGÅNGSOc POLISSAKER. Då Thörnquists mål åter i lördags företogs till handläggnisg hade icke så serdeles stort antal åhötia daraf Att MAS lntg Rama tfnfannit ale trallnean 431