Aftonbladet – 26 januari 1850, sida 3

jag att jag samvetsgrannt håller henne till at arbetay ja, jag undervisar henne sjelf.n Handygripligen, min fru... Jag vet det. Ha, den slynan har sqvallrat! Det skall hon få betala.n Inga excesser, ers nåd!... Jag förbehåller mig. Allt hvad jag vill säga, är att jag, endera dagen, ämnar taga min myndling härifrån och sätta henne i ett annat hus, der hon blir höfligt och väl bemött; ja, till alla delar så, som hon förtjenar. Har ni nu sagt allt hvad ni vill säga, herr riksråd?, frågade hennes nåd med ett ironiskt löje. Ja; jag menar att jag talat tydligt., Fullkomligt. Jag vill deremot, å min sida, säga allt hvad jag har alt säga, och det är:att först och främst, så har den der flickan, en gång kommit hit i buset, till stor, både förtret och skandal för mig cch mina barn; när hon nu en gång är här och vi funnit att hon någorlunda kan göra nytta för sig, så får hon vara och jag vill ic.e vidare höra talas om nå gon flyttning med henne. Nu ha vi vant oss vid henne och hon beköfs här; så mycket du vet det.n Och riksrådinnan Emerentia sleg hastigt upp och lemnade rummet. Elaka qvinna! mumlade hennes man och såg efter henne. Dock, fortfor han, du skall icke få helt och hållet förstöra den arma flickan. Något medel hittar jag väl på, för att få henne ur dina klor., IV. Grefvinnan Umanoff satt isitt soffhörn, ombäddad med dynor och öfverhöljd med dyrbara täcken. Den i ansigtet djupt neddragna spetsmössan, eller douz-sommeilen, dolde något hennes friska ansigte, som beröfvadt allt smink, skul!le låtsa bära stämpel af illamående.