Aftonbladet – 26 januari 1850, sida 2

Refiexioner öfver Zachrissonska målet. Aftonbladet lånar här en rubrik af ett anat blad, för att vid dettas reflexioner tillägga några egna; öfver sjelfva det Zachrissonska målet anser A B. deremot alla reflexioner nu mera opåkallade. Så vidt man nämligen kan luta af sammanstämmande uppgifter i en mängd bref och tidningsberättelser från landsorten, eller af samtalen inom särskilda kretsar . hufvudstaden, synes omdömet öfver det Zacbrissonska målets politiska beståndsdel redan vara så stadgadt, att ingenting annat i detta mål nu mera torde interessera den större allmänheten, än hvad som angår hr kapten Zachrisson personligen; hvartill för närvarande hörer utvecklingen af hans rättegångar. Af.onbladets föresats var derföre att bädanefter endast meddela skriftvexlingen i dessa, utan att dervid för närvarande tillägga någonting. Helt annat tyckas deremot de kouservativa bladen hafva fått ati bestyra. Ju mera publikens parti kan anses taget i afseende på det Zachrissonska målets politiska betydelse, u betänkligare lärer detta publikers lugn förefalla de konservativa; deras organer visa sig mer än förr outtröttliga i exploiterandet just af det Zachrissonska målets politiska sidor. Inskränkte de sig härvid blott till ett vädjande mot allmänhetens dom, så kunde sträfvandet lemnas derhän. Men det vore oförsvarligt att låta dem hållas oanmärkt, när de begagna den famösa frågan såsora u;pslegsända för till och med juridiska invekuver emot hela den talrika och aktningsvär personal af medborgare, som interesserat sig för reformmötena och dessas resultater. Dei är omöjligt att icke bryta tystnaden, när dessa reformvänners inför öppna dörrar hållna rådplägninsar öfver ett, genom tryck officieiit till hela svenska folkets öfvervägande meddeladt representationsförslag, framställas som ett myteri, med anspelning på missgerningsbalken, och förliknas med sammansvärjningarne i de slutna politiska klubbarne och hemliga politiska samfunden utrikes, eller när dessa reformvänners för hvem som helst tillgängliga sammanträden och deras dervid träffade öfverenskommelser uttryckligen kallas ,politiska agita:ioner utom Ja gen; eller när reformvännerna skymfas, genom beskyllningen att hysa oädla afsigter,; eller när deras högt tillkännagifna syften stämplas som försåtliga, genom tillägget att deras oädla afsigter ej mera ligga dolda,; eller när slutligen deres afsigter närmare betecknas på det sättet, att dessa reformvänner kallas politiska uppviglaren, hvilka gjort allt sitt til, för att bland alla stånd och klasser inom lundet sprida oro och tvädrägtr, hvilka måtta åt det högsta i samhället och löpa till storms deremot,. Ett sådant språk, en sådan rubricering af handlingssätt, skulle den offentlige anklagaren kunna begagna vid beifrandet af ett högmålsbrott; och när en tidning nyttjar samma språk, då står den icke längre inom den litterära eller den politiska diskussionens gräns, utan har trädt öfver den och in på det juridiska stridsfältet. Man skulle kunna säga att den vill falla den allmänna åklagaremakten i embetet, om det icke låge en skymf emot denna makt i förutsättningen att den kunde tillåta sig anklagelser utan en skymt eller ett försök till bevis, eller förgå sig med beskyllningar, så oförenliga med sakförbållandet, att de just af detta, utan vidare omväg, vederläggas. Men fastän det således vore ett misstag, att i dylika utfall skåda något ingrepp iden offentliga åklagaremaktens funktioner, kan man icke undgå att i stället varseblifva deras frändskap med den hemlige anklagarens tjenstfärdighet — med den upptäckande polisens,, för att låna ett namn deråt efter reaktior.ens nyaste redskap i Preussen, hvilket i Waldeckska högmålet afgaf ett så bedröfligt prof på sin verksamhet och sina medel. Vore det likväl Tiden allenast, eller Morgonbladet, som röjt en dylik frändskap, så kunde den lemnas utan vidare afseende. Men den får en helt annan betydelse när frågan är om Sveriges officiella blad; och dei äri detta, ns