Aftonbladet – 24 januari 1850, sida 2

er på en maskerad, min grefvinna?, sade han. pJag finge då både se och tala med henne. Det är ju det lättaste i verlden., Jag ber om nåd, Ers Maj;t, svarade grefvinnan, det är långt ifrån det lättaste; tvärtom tror jag att bland de tolf storverk Hercules, tapper i åminnelse, hade att utföra, intet var svårare, än att få Clara Mentzer med sig på en maskerada Hon får ju aldrig gå ut, undantagandes några gånger om året i kyrkan, och då alltid åtföljd af en gammal fransyska, som varit riksrådinnan Rosenbjelkes guvernant förr i verlder. Att få henne på en maskerad, vore ett problem, som . . . Som jag dock tilltror er, min grefvinna, att slutligen kunna lösa, föll kungen henne i talet, Ni är ett fruntimmer, och hvad mera är, ett snillrikt fruntimmer, således missträstar jag icke om utgången. Jag har nu föresatt mig att se er skyddling innan jag beviljar er den enskilda audiens, hvarom ni anhåller, och jag anar att jag redan på nästa maskerad finner er i den unga frökens sällskap. Ni ser attjag sätter stort förtroende till er fintlighet. Au revoir In ; Och efter en artig åtbörd med handen vände len snillrike monarken sig om på klacken och skyndade ifrigt till ett annat håll af: rummet, iksom hade han ångrat, att han på samtalet ned den ryska grefvinnan slösat så mycken tid, len han nu sökte återvinna. De afundsjuka, och minga voro de, som med gröna ögon sett hur länge kungen sysselsatte sig med grefvinnan Umanoff, fingo nu litet mindre ondt, ja, de kände sannerligen en hastig och betydlig lättnad om hjertat, då de sågo henne, tankfull och synbarligen nedslasen, qvarstanna på samma fläck af rummet, der kungen lemnat henne och der hon troligen blifvit länge stående, gömmarde heta den lysande omgifninger, så vida icke henres son nsikats henne cch med ett ömt tilltel återkallat henne från hennes tankars verld tillden verkliga veriden. Vid ljudet af den välbekanta rösten, den för henne ljufvaste i verlden, spratt grefvinnan