Aftonbladet – 24 januari 1850, sida 2

De konservatives fälttåg emot Den Conservative. Ett bland de säkraste igenkänningstecken på konservatismens organer har varit deras beständiga klagan öfver den liberala pressens intolerans. Denna-klagan, som isynnerhet blifvit riktad mot Aftonbladet, har varierats i oändlighet af alla tidningsorganer af den färgen. Det kan derföre icke sakna sitt intresse att något närmare taga i betraktande en företeelse, som man de första veckorna af det nya året haft för ögonen, och hvarvid det sällsamma förhållande inträffat, att den konservativa pressens förnämsta organer på ett föga broderligt och gästvänligt sätt emottagit en kamrat, till och med af deras egen politiska färg, och som åtminstone i sitt första uppträdande framställt sig som en ridderlig kämpe i deras leder. Vi hafva förut i förbigående omnämt ett emot Den Conservative, riktadt anfall som först var infördt i Tiden och sedan blifvit med synbart nöje reproduceradt, samt försedt med kommentarier af Posttidningen. Deruti insinuerades att Aftonbladets förläggare förmodades hafva sin hand med uti Den Conservatives, uppsättande, och att hela denna tidning vore att anse som en mystifikation, xen hoax, en hel anktidning. Naturligtvis trodde sig de konservativa stallbröderna ej gerna kunna hitta på något säkrare verkande vädergift mot Den Conservatives, lifsutveckling, än då de sökte göra honom misstänkt för att stå under en liberal tidningsförläggares inflytande. Dessa båda konservativa kamraters anfall får ett ökadt intresse, om man tillika dermed kollationerar Aftonpostens, med mycken indignation uttalade förkaselsedom öfver den nya tidningen, hvars program, enligt Aftonpostens tanke, innefattar den krassaste autokratiska tendens, den oböjligaste reaktionslust, den styggaste förrultnelseprincip, som någonsin i något aciviliseradt samhälle haft en organ. För vår del hafva vi ej kunnat annat än le åt den nyss omnämnda historien om en delaktighet å vår sida, uti det ifrågavarande nya publicistföretaget. Den Conservative, har nu sjelf uti sitt sednast hitkomne nummer upptagit de mot honom riktade anfallen till besvarande. Angående den af Posttidningen med så stor sjelfförnöjelse bland fetstilskramet instufvade historien, yttrar Den Conservativen att ban knappast anser det löna mödan, patt sopa bort hela spindelväfven, hvilken spändes aut för att fånga politiska flugor uti, men icke desto mindre griper han sig an med att stöka undan dennå vackra väfnad af lögn med sanningens damborste, samt försäkrar rörande det osanna ryktets kolportörer, att han har en råttfälla uppställd för dylika småkryp, som smugit sig fram ur sina krypbål, för att derifrån drifna af afundens hunger, gnaga på allt, som ej vill passa sig in i deras lydaktighetssystem. Den konservative försäkrar vidare ,attban med leda vänder sig från sådana antagonister, hvilkas rätta plats är kaffebordet bland en skara snattrande och mediserande kaffesystrar, (det der är passande välfägnad åt Postgumman) för hvilken sfer både innehåll och stil i brefskrifvarens opus tyckes mrest passande.n Till Tiden adresserar Den Conservativen följande svar: Tidningen Tiden åter är, som hvar man känner, fullt lika konservativ, som vi sjelfva, hela skillnaden besticker sig endast deruti, att Tiden tyckes blygas för sin konservatism, under det att vi ej finna något att blygas öfver i bekännarde af de konservativa lärorna. Det är således endast vår frimodighet att vilja spela ärligt spel, som så högeligen förargat Tiden och alla dessa andra, som ej akta för rof, att med åsidosättande af hvad ärligheten bjuder, slå sina volter inför allmänhetens ögon, ehuru för det mesta så oskickligt, att deras spel långt för detta är genomskådadt. Vi tro att de konservativa åsigterna både kunna och böra försvaras; Tiden Consorter RR a a