Aftonbladet – 21 januari 1850, sida 2

den lugna tonen af en menniska för hvilken lidandet blifvit en vana. Mitt stackars, stackars barn! sade prinsessan; derpå vände hon sig till en af sina tjenare och sade: Tag denna gosse med till palatset, gif honom qvällsvard och en säng, och lemna honom i morgon andra kläder och för honom in till mig vid frukosttiden. Gå, min lilla vän, följ denne man, fortsatte Mademoiselle med ett ljuft smålöje till den lilla Florentinaren. Men en giftermålsunderhandling emellan Filip IV, konung af Spanien, som nu var enkling, och Mademoiselle de Montpensier bragtes följande dagen å bane hos första ministern Mazarin, och den lilla skyddlingen från gårdagens afton blef helt och hållet bortglömd. Vi lemna honom derför nere i trappgångarne bland springpojkar och andra underordnade medlemmar af hofstaten, och inträda i hertiginnans lysande audiensrum, der en afton herrar och damer voro talrikt församlade. Vid hvilken timma, monsieur de Bautru, sade ni att lilla Michael skulle komma? frågade Mademoiselle. Då jag i morse träffade honom, madame, lofvade han, att vara här klockan sex, svarade Bautru. pHon är nu sjun, återtog hon i en missnöjd ton. Säg, hvem är denne lille Michael? frågade hertigen af Guise, framträdande; sedan min återkomst från Italien har man icke talat om någonting annat. Har ni icke hört honom sjunga, ers nåd? frågade en af sällskapet. Nej, i sanning,, sade hertigen; men jag föreställer mig — Ni kan icke föreställa er någonting, hvad honom zangårn, afbröt Mademoiselle; de som icke hafva hört Michael Lambert, hafva icke hört någonting. Hvad mig beträffar, skulle jag bli otröstlig, om han icke kommer i afton. Han skall svårligen underlåta att draga för!del af den ära, som ers höghet har visat honom, sade hertigen af Guise.