Aftonbladet – 19 januari 1850, sida 2

nom brittiskt bistånd till koloniernas försvar, i händelse någon med England krigförande makt skulle angripa dem. Om den förespådda öfversvämningen den 28 och 29 December, i anledning af månståndet, hade väl astronomerna skyndat sig att på förhand skingra alla farhågor, genom bestämda upplysningar att floden icke då skulle blifva ovanlig, och icke högre, än den redan varit förut en gång i samma minad; men förskräcke!lsen minskades först sedan man genom verkligheten öfvertygats om de astronomiska upplysningarnes riktighet. I hela England var floden icke högre då än annars vid lika månstånd; endast i Yarmouth och dess grannskap ökades floden genom en häftig storm emot landet, och der inträffade en öfversvämning, som fortfor långt efter ebbens återkomst. För kort tid sedan har en förening bildat sig, för att understödja den qvinliga u!flyttningen till Englands kolonier; i synnerhet sådana, der för närvarande ett mera märkbart missförhållande äger rum emellan de olika könens talvikhet; och af denna anledning företrädesvis de australiska, der mankönets antal förhåller sig till qvinkönets, som 37 till 1. Fiera skepp med fruntimmer hafva genom denna förenings medverkan redan kunnat afgå, och i synnerhet ha utflyttningstillfällena gagnat Londons arma sömmerskor, som kanske äro de mest bek!agansvärda bland den stora stadens fattiga, men icke till fattighjonens klass hörande befolkning. Den 29 Dec mber hölls ett. särskildt möte för samma ändamål afinvånarne i Marylebone, den af Londons försam lingar, der de flesta sömmerskorna bo. ITALIEN. Rykte om en ry revolution i Palermo. Berlingske Tidende meddelar efter BörsenHalle en telegrafdepesch , innehållande den högst märkliga underrättelsen från Neapel af den 28 December, att en ny revolution skall hafva utbrutit i Palermo. Fyra ångfartyg skulle afgå dit med trupper. TURKIET. Uppresningen i Servien. Det har redan blifvit berättadt, att ett uppror utbrustit i Servien och på österrikiska militärgränsen, och att insugenternas antal dagligen ökas, dels genom tillopp af ungerska och polska flyktingar, dels genom desertion från de i Peterwardein och ungerska gränsorterna stationerade österrikiska regementen. Orsaken till resningen irer vara det kejserliga dekretet af den 48 Nov. om organisation af ett wvoivodskap. Die Reichszeitung innehåller ett bref från Belgrad af den 40 December, som lemnar åtskilliga märkvärdiga upplysningar i detta afseende. Vi meddela följande utdrag ur nämnde bref: I militärgränsdistrikterna Syrmien och Banatet råder stor förbittring för det de blifvit uteslutna från voivodskapet. I distriktet Peterwardein förefalla nästan dagligen excesser. Det var olyckligt, alt den nya organisationen af militärdistrikterna ej kunde publiceras på samma gång som kejserliga patentet af den 48 Nov. om voivodskapets inrättning; tyi det fallet skulle all anledning till missnöje saknats. De revolutionära rörelser, som under den sista tiden skakat alla länder, hafva icke blifvit utan inflytelse på gränsprovinserna. Disciplinen har otvifvelaktigt lidit, gränskordongen bevakas ej mer med samma noggrannhet som förr, och den lifliga sympati, som råder mellan Servierne på båda stränderna af Sau, kan ej bestridas. Desertionen från Österrike till Servien är utan tvifvel högst betydli . Att Servierne ej äro belåtne med voivodskapets inrättning, synes klart som dagen. Motståndarne till denna inrättning, hvaribland ryske konsuln i Belgrad, Lewkin, räknas för en af de förnämste, säga, att allt hvad Servierne vunnit derigenom, är titeln af voivodskap. Att nationalitetskänslan sålunda skulle anse sig förnärmad och lemna allt annat än sin egen fördel ur sigte, förstås af sig sjelft. Då man betänker, att detta meddelande kommer från ett håll, der eljest allting framställes i den ljusaste dager, kan man finna, att insurrektionen icke är någon obetydlighet. Beskyllningen mot ryske konsuln Lewkin är märkvärdig. Han anklagas bestämdt för att befordra oroligheterna i Servien. Lewkin, som är en liten puckelryggig man af utomordentlig slughet och skick:ighet, var tillförene konsul i Christiania. Han har en bror, som är ingeniörgeneral i ryska armeen. Utan tvifvel kommei österrikiska regeringen att begära hans åt!erkallande från Belgrad. Det är för öfrigt ett karakteristiskt drag af ryska politiken att intrigera mot en regering, med hvilken den är Ipå det närmaste förbunden. Upproret har troligen blifvit i förtid börjadt och det är derföre sannolikt, att österrikiska vapnen snart skola lyckas att qväfva det. Servierne äro i sig sjelfva icke ett politiskt folk och de kunna lätt besegras, så framt de kom ma att stå ensamme. Men Kroaternes trohet! är för närvarande högst tvifvelaktig. Fören: de sig med Servierne, så blir insurgent-armåens styrka fördubblad. Jellachich befinner sig ännu i Wien. Han är der för att rådfrågas a ministrarne angående organisationen af kronländerna, det vill säga, Kroatien, Slavonien och Dalmatien. I Agram råder stor förbittring emot honom, emedan han anses vara hofvet för mycket tillgifven. Men Jellachich har för mycken urskilning för att ej finna, att närvarande styrelse är för häftig och ostadig, för att kunna länge bibehålla sig. Schwarzenbergska mi: nisteren är hatad af alla partier. När derföre