Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 3

empel bland dem alla — stundar otvifvelaktigt; ehuru den totala obekantskapen med hans verk, äfven bland dem som icke blygas att med ett visst förnämt åtlöje tala om honom, gör, att det för den som blott nämner honom med aktning, medför faran att anses som fantast. Hvar och en vet — d. v. s. vet icke, men har hört sägas — att i Atlantican blott läsas de befängdaste paradoxer, löjliga hugskott och påhitt så narraktiga, att de ej kunna tagas för annat än skämt från den Järde författarens sida. Att mycket af allt detta äfven der gifves, kan ingen, som känner den beryktade boken, bestrida, och ingen lärer väl heller vilja eller behöfva neka det. Men hvad man ail: icke synes känna, är dena analogi, som i vissa ganska maktpåliggande hufvudpunkter träffas emellan Rudbeck och åtskilliga af de nyare tyska forntidslärdes (t. ex. C. Ritters) åsigter. Detta angår visserligen icke Rudbecks egen i främsta rummet åsyftade thes om det gamla Atland, hvilken thes i sjelfva verket utgör det obetydligaste i hela Atlantican, ehuru denna deraf fått sitt namn, och förf. sjelf derpå lagt så stor vigt. Det rör deremot adpertinentier till hufvudideen, hvilka från Rudbeck synas hafva framkommit föga mer än som på lek blott, men stundom dock i mer än ett afseende innefatta ett djupare historiskt atlvar, än man förmodar. — Vi bedje läsaren om ursäkt för denna lilla digression, hvilken ej står i omedelbart samband med hr K:s arbete, som i allmänhet blifvit baseradt på det gängse föreställningssättet om gamla svenska historien, ehuru dock ett och annat tillkännagifver förf:s kunskap äfven om ett derifrån något afvikande. Så möter man t. ex. på insidan af 19:e h:s oms ag ett Utdrag ur erkeb. Laurentii Petri krönikav: ett prof på den äidsta svenska historiens utseende, innan Ynglingasagan och de andra Isländska urkunderna voro kände af våra häfdeforskare. Här läser man om den förste konung i Sverige Ericho, vidare om Goderich, Filmer, Nordian, Humulf, Humble och Totil. Detta står der naturligtvis endast som en kuriositet. På insidan af 44 h:s omslag träffar man ock, för samma ändamål, ett Utdrag ur Olai Petri svenska krönika, der man läser om konungarne Frode, Urbar, Östen, Siolm, Sverker, Walander, Visbur, Domalder, Domar, Attil, Digner, Dagher, Alrich och Erich. Denna ittlängd, som icke blott stödjer sig på lilla Rimkrönikan, utan för öfrigt äfven öfverensstämmer med den s. k. äldre Götiska historien i allmänhet (hos Johannes Magnus m. fl), har sin märkvärdighet deruti, att den, som man ser, i flere drag alldeles liknar Sturlesons Ynglingasaga (Fjolner, Vanland, Visbur, Domalder, Domar, Adil, Dag, bröderne Alrik oah Erik, som ihjelslogo hvarann med hästbetsel, m. m.); men denna saga likväl saknar den straxt före Fjolm (varianter: Sjulm) gjorde inskjutning af Odin (Sigge Fridulfsson), Niord, Yngve Frej och Freja. — På 12:te h:s omslag möter man ett annat litet utdrag, intressant, utom annat, ifven såsom språkprof på gamla svenskan från en viss period. Utdraget är hemtadt ur den samla öfversättningen af Rimberti Vita Ansgarii; och handlar om dennes resa till Sverige och ankomst till hamnen Bijrkö.