Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 3

MILITAR-AFDELNING. (Insändt.) Med anledning af en insänd, i 4 282 och 283 af Aftonbladet förlidet år införd artikel, angående en roposition från regerivgens sida, om bidrag från otehållarne vid Helsinge regemente tiil soldatens eklädnad, fästade redaktionen läsarens uppmärkamhet på ej mindre grundlagens stadgande att Svenska folkets urgamla rätt att sig sjelf beskatta utöfvas af Rikets Ständer allena vid allmän riksdag, än äfven på det särskilda svåra straff, som ilmänna lagen stadgar för enhvar, som på ett eller innat sätt lägger skatt, gärder eller annan tunga på konungens undersåter och förmenade att nämie proposition skulle vid nästa riksdag föranleda till n anmärkning mot konungens rådgifvare för förbiseende af dessa stadganden. Skulla så ske, sä torde äfven följande åtgärd af chefen för Helsinge regemente förtjena att på samna gång tagas i betraktande, enär den är med den örra temligen likartad. Han lät mot hösten år 1847 senom sockenstämmors hållande i alla soldatsocknar nom regementets stånd höra rotehållarne, huruvida de ansågo det vara ändamålsenligt och nyttigt att en enskild sionskassa inrättades för socknens soldater på så sitt, att för detta ändamil afsattes en viss andel, icke öfverstigande 10 rdr banko, af hufvudlegan, och sedan årligen ett visst belopp af soldatens årspenningar, som då icke skulle få uppäras af soldaterne sjelfve, utan af deras kompanieefälhafvare. Förslaget blef öfverallt afslaget såsom cke behöfligt, då soldatens bergning på ålderdomen ir betryggad derigenom att han vid detta regemente år behålla, jemte husen, hela sin betingade legoord, utgörande 2 å 3 tunnland i sin och sin hutrus lifstid. Men hade det bifellits, så är det gifet att rotehållarne, för att erhålla dugliga rekryter, kulle blifvit försatte i nödvändighet att höja hufrudlegan i viss mån af de afsatte medlen, hvarföritan inrättningen äfven sannolikt skulle för dem haft len menliga påföljd, att utsigten till en betydligare ensions erhållande skulle hafva stegrat soldaternes edan förut nog ofta visade benägenhet att fika efer afsked, så snart deras torp kommit i fullt bruk. Märkligt är chefens förslag att vilja till den grad ätta soldaten under befälets förmynderskap, att etta skulle uppbära hans årspenningar. Förslaget afslogs, såsom sagdt är, och medförde åledes ingen skada; men chefens derigenom visade ätt att uppfatta och tillämpa Kongl. Brefvet den 6 )ktober 1841 kunde gifva anledning till åtskilliga etraktelser. Genom detta bref har Kongl. Maj:t anbefallt dess efallningshafvande inom Gefleborgs län samt chefen ör Helsinge regemente att i allt hvad på dem beror samt med soldatens tjenstbarhet och skäliga utkomst är förenligt, uppmäirksamt tillse och bevaka att vid afslutandet hädanefter af kontrakt em)lan rotehållare och rekryter, vilkoren varda, så vidt ske kan, återförda till hvad genom den nådiga förordningen om det ständiga knektehållet i Helsingland och Gestrikland af den 47 Januari 4687 är föreskrifvet. Kan regeringen gilla att chefen för Helinge regemente gör förslager till rotehållarne i så ippenbar strid mot nämnde befallning? Om den cke gillar det, huru vågar då chefen göra dem? ch huru kan regeringen tåla det? En särskild fråga är, huruvida presterskapet handide så alldelts lagenligt, när det villfor öfverstens egäran om u lysande af sockenstämman.