Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 1

Af dessa eit undertryckt folks sista förtvif lade ansträngningar och af denna för den rysa kolossen så farliga brand återstod nu endas en gnista. Denna gnista var hoppet, som alltid fortlefver uti Polackarnes hjertan och : förtröstan hvarpå de ännu i dag uppstämma sin nationalsång: Noch ist Pohlen nicht ver lohreny. Vid underrättelsen om öfverstens olycka lemnade Wanda slottet och begat sig till Zamose, der hon lyckades att vinna inträde och att få besöka fången. 7 Ni har lofvat att gifta er med mig efter slutadt fälttåg, sade bon, jag är nn här för att påminna er om ert löten. Hvad säger ni? utropade Pagorski. vVet ni icke att mitt öde är att blifva släpadi fångenskap till Siberieny. Jag vet allt; men mitt beslut är oryggligt Pagorski rördes djupt af denna sublima hängifvenhet, och samtyckte, efter att fåfängt hafva sökt öfvertala den ädla flickan att ändra sin föresats. Efter af furst Paskewitsch erhållet tillstånd, firades bröllopet inom fängelsets dystra murar och Wanda erhöll tillstånd att följa sin man till Siberien. Den fångtransport, hvarmed Pagorski afgict, stannade uti kolonien Iakutsk, belägen vid floden Lena uti södra delen af Si!erien. Under hela resan, som varade uti fyra månader, hördes ingen klagan urdslippa den: allt uppoffrande makan. En nygift fru, under smekmiånanaden stadd på en lustresa till Italien med sin man, skulle knappt kunnat visa sig mera nöjd med det närvarande eller förtjust öfver ramtiden. Sedan de tagit den för dem bestämda kojan i besittning, bestridde den unga vustrun hushållsgöromålen med en ifver oel: slädtighet, som om hon derpå hade användt rela sin tid. Pagorski å sin sida som redan inder sin förra landsflykt i Frankrike gått i rfarenhetens skola, sökte att göra deras närvarande tillstånd så drägligt som möjligt, en oraktisk filosofi som här i lifvet är oss till nycken nytta. Det för kolonien upprättade eglemente tillät honom att drifva handel, så jodt det uti denna aflägsna vrå och under letta hårda klimat kunde låta sig göra. Pagorski var skicklig jägare och valde deröre att handla med pelsverk. Det är bekant