Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 1

Märkvärdigt anförande af Kossuth på tiksdagen i i Pesth den 11 Juli Hvar och en, som med intresse följt händelserna i Ungern, skall säkert med nöje inhemta följande utdrag ur hr Georg Swederi historiska skildring: Ungern och Magyarerna. Kossuths tal föregicks af några lifliga debatter, i anledning af österrikiske kejsarens begäran om utskrifning af 60,000 man ungerska trupper för att kunna sluta kriget i Italien, och innefattar en öfverblick på Ungerns ställning vid den period hvarom fråga är. Isynnerhet innehåller skildringen af ställningen i Kroatien och Ungerns förhållande till Österrike flera upplysningar af intresse. M. H. Då jag nu stiger upp i talarestolen för att bedja eder frälsa fäderneslandet, verkar ögonblickets storhet betungande för mitt sinne. Jag är så till mods, som skulle Gud gifvit mig domsbasunen i min hand för att uppväcka de döde, på det de, om de vore syndiga och svaga, åter måtte försjunka i den eviga döden, eller, om ännu lifskraft finnes qvar hos dem, vakna för evigheten. Så står, i detta ögonblick, nationens öde! Eder, M. H., har försynen gifvit makten att, genom ert beslut öfver min framställning, afgöra öfver nationens lif eller död. Men emedan ögonblicket är så stort, vill jag icke taga min tillflykt till något bland talegåfvans vapen, ty detär icke möjligt att här antaga, det vi icke alla, huru än våra åsigter eljest kunna vara skiljda, dock äro så lika genomträngda af den heliga kärleken till fäderneslandet, dess ära och dess bestånd, att vi för detsamma vilja utgjuta den sista blodsdroppan. (Eljen!) Men der denna känsla är gemensam, behöfves ingen påstötning, endast kallblodig urskilning att välja emellan medlen. M. H. Fäderneslandet är i fara! Det skulle kanske varit nog att helt korrt utsäga detta ord, ty, med frihetens dagning hafva de dunkla slöjorna försvunnit Vi vete huru med wårt rr ae a a ER Sat ÄRE aa DAR I ra