Aftonbladet – 17 januari 1850, sida 3

till bedrägeri. Han har vågat att, utan min vetskap, uppskjuta utbetalningarne, ja, till och med inställa dem, och detta har han vigat, under det min kassakista var full! Ett sorl af förbittring afbröt bankiren. I afsigt att gifva det afgörande slaget, låtsade han sig ej ha förstått deras mening, utan ansett deras rörelse endast som ett bevis på misstro. J tron mig då icke?, sade han med bitterhet. Jag ser att något ändå alltid blir qvar af förtalet, och denne eländige har ej arbetat förgäfves.n I det han yttrade detta hade han närmat sig kassakistan och öppnade henne nu. De närvarande blefvo nästan förbländade af dess rika innebåll. Det der tillhör mig, det är min egendom!v utropade Bage, som nu i sin förtviflan återvann någon besinning. Han ville tala, men den allmänna oviljan lät honom ej komma till ordet. Lowters ansigte uttryckte det djupaste medlidande. Honom! mumlade han, dock så att alla kunde höra honom. Hans galenskap kan ej mer betviflas! Om han talade sannt, skulle det bli en svår anklagelse mot honom sjelf; ty huru har en fattig kontorist kunnat sammanspara tre millioner ! Tre millioner! utropade embetsmannen. Tre millioner! upprepade konstablarne och folket. Det är sannt, att kassakistan icke innehåller mer,, sade Lowter blygsamt; men så äro de också endast för löpande utgifter. Inom fyra och tjugo timmar kan jag tredubbla denna summa; om åtta dagar..., Ett enhälligt, entusiastiskt rop afbröt honom här; till och med den ärevördige embetsmannen föll ur sin roll och utropade: Bravo!