Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 3

för att kunna, antingen sjelf bygga sig ett nytt eget hus, eller köpa och på lämpligt sätt inreda ett hus motsvarande cirkelns ändamål. Mången torde med rätta invända: Detta är ju alldeles omöjligt, cirkeln har ju inga penningarr. — — Jag måste medgifva att detta är sant. — Men mitt förslag är just så beskaffadt, att man dymedelst kan, om jag så får säga, skapa penningar, eller rättare, att utan käfinbar uppoffring på några år, genom frivilliga bidräg, kunna samla så stor summa, att man kunde börja ett byggnadsföretag. Men för att i möjligaste måtto kunna visa det mitt förslag eger någon utsigt att vara verkställbart, ville jag, i brist på bättre skäl, taga mig friheten anföra ett par ordspråk, hvilka, såsom allmänt kända, skola, bättre än jag, bevisa möjligheten att realisera planen. Ett ordspråk säger; Många bäckar små göra en stor å.n Ett annat: Många små myror göra stora stackar. Och ett tredje; Rom byggdes ej på en dag eller på en gång. Ehuru jag hyser det största förtroende till såväl sällskapets värma och nit för allt som rörer Bildningscirkelns fortfarande existens, som äfven för dess välvilliga öfverseende med min oförmåga att så som sig borde kunna utveckla och förklara de skäl och grunder, som föranledt mig att framställa ett projekt, utan att vara uppstäldt i system eller åtföljdt af tillräckligt giltiga motiver, har det ändock ej varit utan farhåga att både missförstås och misslyckas, jag dristat framställa några frågor af så vidsträckt omfång. Likväl då jag betänkte att vi alla, Bildningscirkelns hela personal, äro, snart sagdt, att anse som en enda stor familj, gaf min tvekan vika. Oförutsedda, men ej oöfvervinneliga svårigheter torde väl möta, men det är så vanligt, i den menskliga ofullkomligheten, att man ejderföre behöfver fälla modet eller misströsta om framgång. Om en angelägenhet med allvar omfattas af ett sällskap af nära 4000 personer, ligger redan häruti en borgen för framgång. Innan jag vågar föreslå det sätt, på hvilket tror vi lämpligast och säkrast skulle nå det af s många önskade mål, vill jag först fråga cirkelns ledamöter. 1:o. Huruvida de anse det vara önskvärdt, att kunna för Bildningscirkelns utvidgande i en närmare eller fjärmare framtid förskaffa åt densamma en egen, tillräckligt stor och ändamålsenlig lokal? 2:o. Om de hvar för sig, i sin mån, vilja bidraga för uppnåendet af detta önskemål? Om det svaras ja härtill, så tror jag, att vi, genom sammanskjutandet af frivilliga bidrag, insamlade vid hvarje sammankomst, skola lättast och utan synnerligen kännbar förlust så småningom få en summa så stor, att början till byggnadsföretagets realisation skulle kunna göras. Sättet för sammanskotten kunde vara hvilket som helst, men likväl skulle jag vilja föreslå, att en bössa eller skål ställdes på ordförandebordet eller annan lämplig plats, der hvar och en kunde lägga sin skärf för aftonen. På detta sätt skulle sålunda unga och gamla, män och qvinnor, barn och gubbar om hvarandran, med glädje offra sin skärf, för att framdeles en dag kunna säga: äfven jag har med min ringa förmåga kunnat skaffa en sten till byggnaden. Intet bidrag skulle anses för ringa, barnets skilling, lika väl som den förmögnes riksdaler, skulle, för sakens skull, emottagas med samma tacksamhet. Någon torde anmärka, att det vore utan ändamål, att för Bildningscirkeln uppbygga ett stort hus, enär cirkeln endast sammanträder om söndagsaftnarne. Denna anmärkning vore grundad, om man ej hade utsigt att kunna nyttigt använda lokalen på de öfriga dagarne i veckan. Bildningscirkeln bar en tvillingssyster, som, lik cirkeln sjelf, befinner sig, nära sagdt, utan tak öfver hufvudet, och som ända hittills och så länge båda varit barn och dessutom medellösa, ej mycket umgåtts med sin broder Bildningscirkeln. Denna tvillingssyster är Svenska Slöjdföreningens Skola. Hon är i samma belägenhet som cirkeln; hon saknar tillräckligt utrymme. Som båda dessa stiftelser sträfva till samma mål, ehuru på olika sätt och på något skilda vägar, är ändå bådas syfte detsamma, och sträfvandet för samma samhällsklassers bästa och förkofran i allt som kan leda till moralisk och sann medborgerlig bildning och lycka. Må vi derföre med gladt mod och bjertlig tillförsigt räcka hvarandra händerna och dermed ej dröja, utan redan i dag lägga första stenen till byggnaden, dels i perspektiv redan föreställa oss den dag då vi inviga det nya bildningens tempel, som allt framdeles skall blifva en innerlig föreningslänk emellan alla skiljda samhällsklasser. Ehuru jag är säker att hos många af cirkelns medlemmar finna ett godt stöd till medverkan för det mål, på hvilket jag härmed velat rigta Bildningscirkelns blickar, kan det likväl hända, att det för mången synes ligga så långt borta, att det vore alldeles fåfängt och ändamålslöst att ens försöka uppnå det. Dessa sednare vill jag endast trösta med det gamla ordspråket: Den väntar aldrig för länge som väntar på något godt,. Och för öfrigt: skulle det vara alldeles omöjligt att kunna tillvägabringa an-. skaffandet af egen lokal, så vore ändå ej något dervid förloradt, emedan de penningetillskott som möjligen insamlas, kunna, epligt cirkelns egen föreskrift, användas på så många sätt för cirkelns förkofran och utvidgade verksamhet, att jag tror det ingen skulle ångra den skärf han tillskjutit, Derföre, raskt till verket! J män, som redan förut omfattat iden, söken att jemte mig gifva lif åt densamma! Jag torde få äran tillkännagifva, det herr konstruktör Andersson låtit på fleras begäran trycka det föredrag, han för några veckor sedan höll här i Bildningscirkeln, hvilket när som helst finnes att tillgå. Han har tillika förklarat det hela den summa, som möjligen kan inflyta för detta föredrag, af honom skänkes som första stenen till byggnaden. Jag har för närvarande ej mera att säga i saken, utan öfverlemnar den åt cirkelns aktade ledamöters hägn och välvilliga omvårdnad, säker att utsädet fallit i god jord.n Denna framställning af hr Trägårdh synes förtjena stor uppmärksamhet. En sådan efterhand skeende mindre uppoffring för ett stort ändamål är visserligen hos oss ovanlig. Den synes hittills icke varit förenlig med svenska lynnet, och af flera anledningar torde sättet ännu af många anses otillfredsställande. Men det kan emellertid ei nekac att det är off säl