Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 3

Lowter hade endast en kärsla qvar: kärleken till sin dotter Anna. Fadrens död tillintetgjorde plötsligt alla de gyllene drömmar hon hyst för det älskade barnets framtid. Hon . högaktade sin man, hans död bedröfvade henne, hon hade förut burit fattigdomens tryckande börda, och tanken på att åter försättas i armod smärtade henne; men föreställningen att se äfven dottern försänkt i samma olycka bragte henne i förtviflan. Hon befann sig i det rum hon förut bebott i första våningen af huset vid Oxford-street, då den gamle Toby bragte henne olycksbudet. Toby hade i femton år tjenat hos bankiren, mrs Lowter var mild och vänlig, han älskade henne och hade ofta gjort sig förebråelser för det han lemnade sitt histånd till att bedra henne, Knappt hade den beklagansvårda frun läst de första-raderna; förrän hon blef illamående. Då Toby ilade till hennes bistånd kastade han en flygtig blick på Papperet, som nedfallit vid hennes fötter. Himlen stå oss bin, sade han; hur skall det nu gå med huset! ers tillstånd are 4 os a Huset Lowt ---u var i sjelfva verket allmänt kändt. Man visste att dess chef var själen deri.: Med honom hade det glans och rikedom, utan honom blott undergång och ruin. Mrs Lowters vanmakt varade länge. Toby lät henne lukta på salter och slog sig oupphörligt för pannan, för alt finna något räddningsmedel. I detsamma mrs Lowter kom sig före slog den gamle tjenaren med stor förnöjelse ihop sina händer. Hon skall bli räddad! utropade han. Med dessa ord menade ban husets firma och icke mrs Lowter, som förvånad stirrade på honom. Derefter sade han; Herr Lowter är död, men jag, jag gamle Toby, skall väcka upp honom! (Slutet följer.)