Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 3

Thomas Bage teg ett ögonblick; derpå sade han hånande: Ja, det är på min ära sannt! Jag har tagit er förmögenhet, således eger jag den. Hvad er dotters hand beträffar, så gör jag bestämda anspråk på den.n Aldrig! Jag var svag och brottslig, men jag gjorde det för mitt barns skull. Om jag gaf henne åt en sådan menniska som ni... Skulle allt gå bra, min goda mistres, och ni få en pension., Aldrig! upprepade mrs Lowter. Min bästa mistres, ni sätter mig ständigt i nödvändighet att återkalla vissa såker i ert minne. Hvad jag gjorde med er förmögenhet: står det mig icke äfven fritt med er dotter ? Så nedrig kan ni icke vära. Nedrig eller ej, skall jag likväl göra det; Jag älskar er dotter ända till galenskap; ni vägrar mig henne, imen jag kan tillintetgöra er med ett enda ord, och detta ord skall kasta den sköna Anna i armarna på hvilken som helst, som vill ha henne.n Mrs Lowter var tillintetgjord, Bage tog sin portfölj och steg upp. Å Jag ger er betänketid tills i morgon, sade han. Derpå gick han ut ur rummet. Som vi redan sagt var Petter Lowters krelit ofantlig, likväl endast för hans person. Denna kredit hade ingen annan grund än bankirens stora affärsklokhet, hans kända redlighet och den Iycka han hade vid alla sina företag. I London ansågs han för ett oupphinneigt mönster. Hans fru, som delade den allmänna tron, såg i honom ett ofelbart väsen, ett slags försyn. Brefvet, hvaruti bankiren tillkännagaf sitt illämnade sjelfmord, träffade således mrs Lower med ett dubbelt hårdt slag; hon förlorade vå samma gång både make och rikedom. Mrs