Aftonbladet – 15 januari 1850, sida 2

damerna, att emottaga inbjudningen till balen den 4 December. ; FRANKRIKE. Räkningen af rösterna vid den omnämnda voteringen den 2 dennes om folkskollärarelagen, huruvida den enligt ministörens önskan skulle underkastas skyndsam behandling, hvilken votering ansågs blifva oafgjord derigenom, att 312 röster stannade mot 312, visade sig sedermera. vara felaktig. Vid förnyad rösträkning befanns resultatet vara 308 röster för skyndsam handläggning och 307 deremot, så att ministerens önskan följaktligen bifölls. Lagstiftande församlingens ordförande, vicepresidenten Baroche, anmälde detta. följande dagen, den 3 dennes. Denna: anmälan mottogs så illa, alt man knappast varit vittne till så häftiga uppträden inom församlingen. Venstra sidan samt till och med en del af den högra ville icke veta af någon rättelse. Flera af församlingens medlemmar bestego tribunen för att förklara, att deras afgifna votum icke varit sådant som sekreteraren uppgifvit. Jules de Lasteyrie påstod, att hån kotrollerat den nya rösträkningen och icke kunde se annat resultat, än att 307 röster stannat mot 307. Under trenne timmar fortforo tumult, förklaringar och motförklaringar. Slutligen beslöts, att genom omröstning afgöra, huruvida gårdagens omröstning skulle gälla eller icke. Denna omröstning annullerades nu med 371 röster mot 248. Derpå skreds åter till omröstning, huravida undervisningsministern Parieus lagförslag em folkskolelärares af: och tillsättning skulle underkastas skyndsam behandling. Detta beviljades nu med 329 röster mot 303. A Åter hade dock misstag blifvit begångna, ty 629 röstsedlar hade blifvit afgifna, men i kontroll-urnan funnos endast 623 kulor. Då dessa 6 röster emedlertid icke kunde förändra resultatet, proklamerade presiden en ånyo såsom resultat, att lagförslaget skulle skyndsamt behandlas, hvarefter sessionen upplöstes. Ministeren har således,, säger en korrespondent, denna gång segrat, om man så skall anse resultatet af tvenn2 så förvirrade och tumultuariska sessioner, hvaraf dock i alla fall den slutsats kan dragas, att församlingen är delad -i tvenne lika delar och att majoriteten är upplöst. Hvad som nu skall ske är en gåta för alla; en ministerförändring, om än en sådan sker, är icke det som skulle förorsaka den mesta spänningen; vid sådant är man redan van. Men att det stora, så kallade ordningspartiet är oenigt, att legitimisterna och venstra sidan (Cavaignacs parti) gjort gemensam sak med berget, det uppväcker oro och ängslan.n La Presse, gör följande anmärkningar: Det finnes något, som är ännu, sorgligare än att dö: det är att icke lefva! Regeringen och majoriteteten hafva nu kommit till denna punkt. Vi lägga förgäfves handen på deras hjerta, för att känna dess slag; det klappar icke mer. Den verksamma, upplysta och tänkande viljan, denna vilja, som gifver kraft och styrka, cirkulerar icke mer i den kropp, som man kallar regeringsmakten. Till och med de ministeriella bladen tyckas vara bestörta öfver omröstningens utgång och sjelfva Constitutionnel, tillstår, att det var en o väntad sakp. Den 4 dennes skulle församlingen välja om sin byrå. Det var,, säger en korrespondent i Independence Belge, i föesamlingen en sådan blygsel öfver gårdagens session, ett sådant medvetande om den föraktliga skugga, som den skulle kasta på den lagstiftande makten, att man i dag på alla bänkarne ,såg en anarkiens modlöshet. Vid presidentsvalet fick Dupin majoritet; venstra sidans kandidat Michel (de Bourges), som var närmast i rösteantal; fick 113 röster. Till vicepresidenter återvaldes Daru med 385 röster af 555 voterande; Baroche med 337 och Benoit dAzy med 303. Närmast i röstetal var general Bedeau, som hade 251 röster: Detta var dock för -litet; hvadan nytt val skulle ske till en fjerde vicepresident. Deremot återvaldes alla sex sekreterarne, nemligen Arnaud (de VArrigge) med 486, Lacaze med 383, Peupin med 345, Berard med 303, Heckeren med 307 och Cbapal med 306. Närmast i rösteantal voro Pean och Joigneaux. Dupin d. ä., som sålunda blifvit återvald till Nationalförsamlingens president, hår den 5 Jan. afsagt sig denna befattning, emedan. han denna gång blifvit vald: med betydligt mindre majoritet än förut. Man trodde dock att det nya valet skulle med imposant majoritet falla på Dupin. Detta meddelande skedde genom följande bref, som .upplästes af :vicepresidenten -Baroche: Mina herrar och mycket ärade kolleger! Jag tackar eder för de röster, hvilka för fjerde gången kalla mig till den äran att föra ordet ir Nationalförsamlingen. Ingen kan sätta högre värde på denna ära än jag; men erfarenheten har lärt mig huru svårt det är att bekläda denna vigtiga post; och i anseende till en omröstning hvars resultat gilver mig en ringare majoritet än den som jag erhållit vid de trenne föregående valen, ihar jag befarat, jag tillstår det, att icke längre i församlingens sköte finna det starka understöd, som jag hittills åtnjutit, och utan. hvilken en enskild mans kraft blifver Aatilleäcklis. Jag heder derföre mina ärade kol