Aftonbladet – 15 januari 1850, sida 2

ske uti en annan verld; i denna måste han nu blott ängta, och denna längtan, hvilken njutning låg icke den för Albrekts. melankoliska lynne. Det: var ej möjligt annat än att han med -hela makten af sin svärmiska natur skulle öfyerlemna sig åt denna brinnande trånad. I Långsamt och i sakta skridt återkom han. till slottet. Hans. häst passerade nustallgården och hvad som undgått hans uppmärksamhet, då ban jagade bort vild fart, undgick icke nu banslöga, fastän han satt nästan drömmande med: till: hälften ..sänkt hufvud, lösa tyglar och handen vårdslöst hvilande på hästens välformade hals. Han såg nu att en stor prydlig resvagn stod midt på gården och att en obekant storvext karlfigur gick sysslande kring det eleganta åkdonet. Albrekt lät sin häst ovilkorligt stanna för att fråga hvem vagnen tillhörde. Markisinnan de Villaftour från Florenz, sade kusken och. lyftade hatten med ledighet från ett svart, krusigt hufvud samt. visade ett solbrändt och mörkt ansigte.. .. Markisinnan de, Villaflour, eftersade Albrekt för sig sjelf och strök sig. med handen öfver pannan, likasom han ville genom upprepande af namnet komma sitt minne till hjelp. Vid Gud, det är min italiepska tant, hvilken olycka! — När kom markisinnan ? frågade han med högre stärma. I går afton, svarade kusken. Albrekt sporrade sin häst, under det han tänkte på besynnerligheten af att han ej i går afton observerat vagnens ankomst. Det föreföll honom nästan obegripligt då hans fönster lågo inåt borggården, och ban ej förr än emot midnatten lemnat sina rum. Det djupaste missnöje hade emellertid bemäktigat sig hans själ öfver ankomsten af detta oförmodade främmande. Han kände ej den ringaste lust att nu göra hennes bekantskap. Vid alla andra tillfällen, huru kärt skulle det ej hafva varit för honom att se sin tants syster, men nu i detta ögonblick huru motbjudande! Långsamt återvände han till sina rum och kastade sig liknöjdt och vårdslöst ned på en soffa för att öfverväga hvad beslut han borde fatta, då det oblida ödet nekade honom :det enskildta samtal med grefvinnan Orlincourt, hvarefter hans. hjerta så! högt längtade; men han hade ej länge suttit försjunken