Aftonbladet – 12 januari 1850, sida 3

ställa — låt det blifva kändt att de förvirra parlamentet derhän, att styrelsen nödgas upplösa det — låt det bli uppenbart att någon man, lik lord Stanley, är färdig att sätta sig i sadeln och sporra åstad öfver landet med sin tunga ridt! — och de skola höra samma fråga behandlas på helt olika sätt än förr (Bifall). De skola få hela det aristokratiska system under hvilket landet varit styrdt i hundrafemtio år, sönderplåckadt i stycken, tillika med förstfödslorätten (Bifall) och bela den feodala uppställning, som af fördragsamhet lemnats att qvärstå i detta land, sedan den afskaffats öfverallt annorstädes. Må man ihågkomma, att hvad jag här yttrar om frågan, gäller jordegodsens ägare, icke deras arrendatorer (Hör, hör!). Skulle frågan förnyas än en gång, så kommer den att granskas till sin grund; och jag förbinder mig då, att icke en enda farmer, huru enfaldig han än må vara, skall undgå att begripa ganska väl, huru man gäckas med honom, när man söker ntala honom att i frågan om nutskylder och granskningen af beskattning och skyddssystem, ror jordägaren 1 samma båt som arrendatorn (Munterhet — Bifall). Jag åtager mig att bevisa farmerna, att fastän man ordar-om svårigheten af jordbruket under närvarande fria bandelssystem, så gifves ingen så dan sv righet. Jag kan härvid tala af erfarenhet. Jag står här såsom (kanske öfverraskas någon af att höra det) såsom sjelf en ansp åkslös medlem af det så mycket omtalade jordägareinteresset. Jag äger en liten sjelfständig egendom i Vestra Sussex, helt nära hertigens af Richmond, och jag är omedelbar granne med lord Egmont, den märkvärdigaste man iag känner, i konsten att hållanarraktiga tal på landtbruksmöten och att med vildt öfverlasta sina grannars jord, så väl sömisin egen. : Sjelf jordägare, och detta midtibland de största i riket och de grymmaste protektionister, har jag haft tillfälle att pröfva huruvida: det kan låta verkställa sig, genom öfverenskommelser med jordens arrendatorer och äfven för jord som ej är af första qvalitet, att betrygga:dem om lika goda utsigter framdeles söm förut; och under ett fritt handelssystem lika så väl som under skyddstull (Hör, hör!) Jag ärnar icke nu utbreda mig öfver sättet; men innan parlamentet sammanträder skall jag fara till Buckingham eller Aylesbury, och förklara alltsammans. Jag skall ådagalägga, med alla sina omständigheter, huru jördägaren; i stället för ått ropa på skydd, kan genom den enklas!e utöfning af omgömesförmåga, rättvisa och omtanka, bringa hela sin jord att odlas just så som den odlades förut, men med bättre belåtenhet hos hvar farmer och hvar dagsverkare, än fordom. Härom skall jag upplysa farmerna i Buckingbamshire fullständigt; men jag bör icke upp taga mötet här med detta. (Forts.) änn at -— OO