Aftonbladet – 12 januari 1850, sida 3

denna tilldragelse, Kölls i Leeds ett offentligt ,möte, för att låta veta invånarnes och valmännens tankar om allmänna utgifterna, valrättens utsträckning,. förökningen af fyratiosbillings-valmans-klassen, samt den allmänna freden. M:r Carbutt, Al!derman i Leeds, öppnade mötet såsom dess ordförande och välkomnades lifligt. I sitt tal tillkännagaf han mötets tvåfaldiga föremål, nemligen dels att diskutera dagens stora politiska frågor, dels att bjertligen helsa Westridings högt aktade representant i parlamentet. :— Efter en temligen : omständlig apostrof till-det i laändtbruksdistrikterna sgiterande prohibitistpartiet, sammanfattvade talaren mötets egentliga program helt kort. Finansreform, valrättens utsträckning och verldsfredens upprätthållande — sade han — i dessa få ord jemte uttryckandet af vår tacksamhet för vår representant; hafva vi hela ämnet; för dagens förhandlingar. Men skulle jag under finansreformernas rubrik uppräkna allt, hvad som i statshushållningens missbruk påkallar granskning och förbättring, så skulle jag upptaga helavtiden: för vår sammankomst: Vidundret hår tusen hufvuden och liknar forntidssagans deri, att för hvart och ett som afhugges, vexer ett nytt ut... Botemedletiemot detta och allt annat ondt ega vi i programmets andra punkt: välrättens utsträckning. Så länge man till parlamentet kan skicka ledamöter, som ega fördel af missbrukens bibehållande, så länge är ingen hjelp att vänta; enda medlet är-att ditsända sådana män, som icke hafva fördel af missbruken. Det sista ämnet, som här af er skall tagas i betraktande, är freden, upprätthållen genom förlikningsanstalter nationerna emellan, hvarförutan finansteformen är en skuggbild. Att åstadkomma detta, derpå arbeta pressen, jernvägarna, telegraferna och. undervisningens spridning hvar dagp. Parlamentsledamoten Marshall framställde och förordade mötets första beslut, som afsåg lindring i skattebördorna, och hvari anmärktes att 1849 års statsutgifter öfverstiga 1836 års med 5 397 497 pund sterling: ett öfverskott, för hvilket intet rättfärdigande står att finna i landets omständigheter. En ansenlig inskränkning i offentliga utgifter, särdeles i dem för krigiska ändamål och för kolonierna, fordras oundvikligt. Henry Forbes, Mayor i Bradford, understödde detta beslut, som antogs enhälligt. Nästa beslut angick valrättens utvidgning, och i detsamma erinrades uttryckligen, att väl uppgjorda och klokt handhafda föreningar, i ändamål att åt de industriella klasserna lätta inköpet af fri egendom i jord eller fastighet, som i skatt erlägger 40 sh., synas låfva stora både sociala och politiska fördelar. Sedan Alderman Luccock hade understödt beslutet, vände. sig ordföranden till.Cobden och uppfordrade honom att tala, hvarvid han erinrade att man väntade att m:r -Cobdens yttranden icke skulle inskränka sig till dem af programmets förslag till beslut, som redan blifvit framställda och antågna, utan han kunde, om han så fann lämpligt, genast yttra sig äfven öfver de återstående. M:r Cobdenuppstod under långvariga och högljudda helsningar, hviftning med hattar och näsdukar, och andra tecken till bifall och tillfredsställelse.. Han höll derefter ett tal, som -..-varade i 3 qvarts timma och upptager fyra petitspålter!i: de stora engelska tidningarne; det kan naturligtvis här endäst meddelas högst sammandraget. . Mycket deraf, ehuru företrädesvis vigtigt för engelsmän och i synnerhet för Cobdens valmän, saknar dessutom, just i samma förhållande, intresse för andra läsare. Vi utdraga hvad som följer: Det är nyttigt att parlamentets ledamöter tid efter annan sammanträffa med folket och i synnerhet med sina egna valmän. Det ger dem tillfälle att inhemta folkets och valmanskapets omdöme öfver deras redan vidtagna åtgärder, och, hvad som är icke mindre vigtigt, att öfverlägga med folk och valmän om den kosa de i representantkallet hafva att följa framdeles. Jag var derföre angelägen att vid detta tillfälle få lyssna på omständliga yttranden af invånarne i valdistriktet; och jag beklagar uppriktigt att en del af de hedervärda talarne afkortat sina föredrag, i uttryckligt ändamål att få höra mig tala i deras ställe. Bland de ämnen, som vår ordförande vid detta tillfälle kommit att omnämna, är ett, öfver hvilket jag hade hoppats att aldrig möra behöfva yttra mig; jag menar den gamla, utslitna och vedervärdiga frågan om skyddsprohibitioner för jordbruket (bifall). Jag har an: sett den : som redan död och begrafven i flera år. Det är nu elfva år sedari, i dennasamme månad — och samma vecka om jag ej missminner mig, som det första möte hölls i Manchester, från hvilket Anti-Cornlaw-League fick sin uppkomst. Detta möte, af 200 personer från alla dear af riket, hölls i December 1838, och många af nu här tillstädesvarande geutlemän deltogo deri. I sju följande år agiterades mötets fråga oupphörligt, vid inemot två tusen andra möten. Massor af ströskrifter, hundratals tons i vigt, trycktes och spriddes deröfver ; debatt efter debatt egde rum derom i parlamentet — stundom behandlades knappast någonting annat der, i hela månader: —I och nu — efter elfva års förlopp, berättar man oss att samma fråga skall åter företagas till diskussion. Och hvarföre? På hvad grund? Bland andra skäl, hvarföre den skulle behandlas på! nytt, anför man att jordbrukarne blifvit öfverraskade; och skyddssystemet öfvergifvet af förhastanse, efter blott — sju års diskussion (Munterhet:) . Talaren genomgick omständligt alla de förnämsta Kufvudgrunderna för spanmålsbillens återställelse och vederlade dem punkt för7 punkt, egentligen med facta . och deraf härledda enkla 8lutsatser. Men han anförde tillika att aldrastörsta delen af Englands fu-j varande: jordegendom hade fordom bestridt landets hufvudsakligaste utskylder, enligt ägarnes frivilliga! åtagande: att de följande ägarne hade dels genom köp, dels genom lösen, öfvertagit den, med urkundlig vetskap om dessa bördor, men förstått att småningom och obemärkt välta bördorna ifrån: sig och på den öfriga befolkningen; så att, om man går till botten med beskattningsfrågan befinnes det att beskattningen ännu, enligt aldrig upphäfda urkunder, skulle falla till största delen på jordägarne sjelfva,. ehuru dessa för närvarande skatta mindre, i för-) hållande till land ts lokala bördor, än något annat som hela Europa. Efter denna utredning fortor han: Nå väll! Jag får berätta dem, att om de förnya striden med detta lands hela befolkning, vare sig för återställandet af brödtaxan, eller för att tölasta den öfriga delen af samhället med härdar com rättvisligen harda åliooa dam