Aftonbladet – 12 januari 1850, sida 1

.brukligt. Ett starkt snöfall inträffade i förra vec Ikan, hvarpå följde si pass sträng köld, att snön ble I qvarliggande under flera dagar, något i Paris särdeles ovanligt. Gator och bulevarder, belysta af der Iklaraste vintersol, hvimlade af pelsbeklädde vandra: re, snön knarrade under fötterna på äkta nordiskt vis och man hade den här ovanliga ögonfågnaden a slädekipager med klingande bjellror. I synnerhet I framställde Elyseiska fälten en ganska vacker vintertafla. En mängd ryska åkdon, utstyrde på det grannaste sätt med tigerhudar, bågar m. m. ströko fram och åter på den snöbetäckta marken, under det licke ens solens strålar ägde styrka att bortsmälta rimfrosten på trädens grenar. De stelnade fontänerIna voro öfsertäckte af muntra skridskoåkare, och pariserpojkarne med sitt medfödda krigarsinne och sin vana vid kämpalek hafva med förtjusning vjutit det omotståndliga nöjet att kasta snöboll. Äfven den stelnade näåturen har sina behag, åt hvilka man skänker sin byllning, då ej något bättre finnes. Men buru angenämt skulle man ej blifva öfverraskad af en hastigt och oväntad öfvergång från den isiga, kalla vintren till den gröna herrliga sommaren? I Paris, konstens och smakens förlofvade land, äger man äfven denna njutning. Från de snöbetäckta Elyseiska fälten inträder man i den vackra vinterträdgården, hvilken, om möjligt, är mera frisk och grönskande än förr. Törnrosor och oranger täfla att sprida sin vä:lukt. Neckrosorna frodas omkriag de högtspringande kaskaderna, sippan växer blyg vid klippans fot. Träden stå i vårens blomstrande fägring, sångfåglarne slå sina driller med behag, guldfiskarne spritta af fröjd. I denna glasomhöljda lustgård tillställas ofta konserter, någon gång äfven baler, då parken, rikt eklärerad, erbjuder en bländande anblick. Den friska vinterluften flydde med det gamla året. Då nyårsdagen randades, bortsmälte snön, under det himlen blef grå och mulen. Man har dock all anledning att hoppas, det detta icke innebär något olycksbådande förebud för nykomlingen, tvertom. Liflighet och handel har varit i stigande ju närmare man nalkats ett nytt årsskifte, och nyårsdagen har ingalunda svikit de förhoppningar kommersen pgjurt sig om denna för industrien vigtiga, för samhället betydelsefulla fest. I allmänhet säges det att en så liflig omsättning i handeln icke på många år ägt rum, som i år. Ett uppmärksamt och opartiskt öga har också lätt kunnat se skilnaden, äfven mot monarkiens sednaste tid, då både lyxen och förtroendet stodo på ganska klena fötter. — Hvad som ej uppryckes, slår rot, säger Lamartine. Låt blott republiken få tid att slå rötter, så kommer den nog att äfven bära frukt. De förnäma afsöga sig till en tid allt öfverflöd, de rika gömma sitt guld för att sålunda försöka tvinga samhället, men fåfängan och begäret att lysa återtaga slutligen sin rätt. — Den s. k. lilla kommersen hade såsom vanligt för nyårsdagen uppslagit sina flyttbara butiker längs åt bulevarderna, på motsatta sidan af den breda trottoaren, äfvensom i en stor del af de mest besökta gatorna. Nyårsvisiterna hafva gjort sin tur enligt gammal vana. Alla embetsmannakårer hafva gravitetiskt defilerat igenom de officiella salongerna i det af republikens första medborgare bebodda palatset. Hofleendet spelade på läpparne, liksom under royauteens dagar, men ej ett enda från hjertat utgånget entusiastiskt rop lifvade denna af tvånget påbjudna ceremoni. Folket var icke der. Underligt skulle det dock vara om icke ekot inom palatsets murar upprepade det på afstånd öfverallt bland folket hörda ropet: Lefve republiken ! Kl. 12 samlades på Tuileriernes borggård en stor del af regementsmusiken, såväl af de i Paris vistande linieregementen som nationalgardet. Ettstycke uppstämdes, hvarefter general Changarnier nedsteg och visade sig på trappan ett ögonblick, omgifven af några officerare. Ej ett ord hördes vid hans ankomst; allt var tyst. Derefter marscherade musiken till Elyste National, presidentens bostad, och intågade på borggården, der en gemensam trumhvirfvel slogs till presidentens ära. Louis Bonaparte utgick på balkongen omgifven af generaler och officerare, prydd som vanligt med hederslegionens breda band. Icke heller der förspordes någon sorts opinionsyttring; endast bland den utanför portarne i Rue S:t Honorå församlade hopen hördes ett och annat rop af Lefve Republiken! De särskilta .musikkårerna alternerade oafbrutet i uppstämmandet af åtskilliga stycken. De sig så kallande Ordniogens vänner, anförde af den i franska akademien, i Chateaubriands ställe intagne monsieur de Noailles, öfverlemnade nyårsafton till general Changarnier den hedersvärja hvartill subskriptionen öppnades i somras. De reaktionära tidningarna utbreda sig vidlyftigt om denna ceremoni. Svärdet, arbetadt hos Lepage och ciseleradt bos Dupoucher, lärer vara mästerligt utfördt. Fästet är formeradt till bilden af en halfgud, förstörande — -V—V — vo u———nnr-——m.-x-.S--towmees—-——--sssue———— LL