Aftonbladet – 10 januari 1850, sida 2

huru damerna äro klädda på baler, eller hvilka supeer skola gifvas följande vecka, eller huru man på dem äter, m. fl. lika oskyldiga saker, som alltid kunna äga sin publik; det kunde till och med ganska väl höra till pjesen, att hafva en sådan der salongsoch kjortelkrönika för la haute volee; det är endast fråga om att dylikt kunde ske under iakttagande af någon anständighet i öfrigt. Men om man ser ett blad i denna position företrädesvis göra sig till en champion för det servila och nedriga, genom lögner, kalomnier och nedsvärtande af annorlunda tänkande, på ett nästan mera eyniskt sätt än hela den föregående tidens salarierade eller reaktionära organer företett; om en sådan redaktion, under förrådande af en ständig okunnighet och karaktersbrist, likväl vill spela en politisk roll; om den gör till sin hufvudbestämmelse att med ett slags afguderi utpuffa och krypa på knä för det mest demoraliserande af alla anspråk och samhällsdårskaper, nemligen bördsoch gunsthögfärdens; om den gör sitt blad till en svampdosa just för det ruttna i samhället, bär omkring detta under näsan på sin publik och dervid med salfvelse utropar: känn hur gudomligt det luktar! då stannar man väl i ett ögonblick i villrådighet om en sådan ticning bör väcka harm eller endast borde förvisas till dårhuset; men sjelfva uppenbarelsen deraf, under de förhållanden vi nu vidrört, och som ej lära kunna bestridas, blir då i allt fall ett politiskt tecken af mer än blott och bart isolerad, enskild beskaffenhet. OFF Hvem är den mystifierade? Vi omnämnde i går det spefulla sätt hvarpå Tiden emottagit en medbroder inom publieiciteten, )Den Conservative, som blott haft felet att vara ännu ett strå hvassare, i krass konservatism, än sjelfva Tiden, men deremot har den stora meriten att föra eit öppet wVisir. Vi åtnöjde oss då att blott citera af Tidens utfall, med afsigt att hafva det öfriga in petto. Det anade oss nemligen att Tidens anfall icke skulle blifva det enda, och denna aning besannades redan samma afton. Sjelfva Posttidningen, den hedersgumman, instämmer i Tidens anfall mot den stackars Conservative och ropar sitt korsfäst ! Men hvad i all verlden kan nu vara oOrgaken till denna allians mot den nykomne konservative trosförvandten? Vi skola söka förklara detta märkvärdiga fenomen. De båda goda vännerna Tiden och Posttidningen hafva råkat nappa på en skickligt utlagd krok; en fiskare i grumligt vatien har från N—köping tillsändt Tiden en skrifvelse, hvaruti Den Conservative insinueras vara en mystifikation), en hoax, en humbugz!, Pen hel anktidning. Med få ord, man har trott sig finna att rösten är Jacobs, fastän händerna äro Esous! Hvad var nu att göra? Hvem är vil denne Jakob, som iklädt sig en killings skinn, för att tillnarra sig de konservativas välsignelser? Att utfundera detta var de arma duperades första bekymmer. Man fann, säger Tiden, att den som uttagit tillståndsbrefvet för tidningen såsom dess utgifvare, icke är känd för någon synnerlig konservatism i sina åsigter, och derföre kom man på den underliga iden att han gemensamt med en viss stor ultraliberal tidningsnotabililitet i hufvudstaden, och under dennes garanti för kostnaderna, uppgjort planen för detta insidiösa spuckor. Hvem undrar väl att efter en sådzn andans ingifvelse starren fallit från de konservative vännernas ögon? Det gifs intet mera tvifvel att en ultraliberal Jacob iklädt sig den konservative Esaus skepelse, men rösten har endast till hälften förrådt honom; den verklige, naturligt ludne Esau i Upsala tillkom det stora värfvet att upptäcka mystifikationen; men tyvärr alltför sent, Morgonbladet hade redan uttalat sin välsignelse öfver Den Konservative! Det skall blifva högst intressant att få se hvad Den Conservative sjelf har att svara på dessa galanterier från sina egna trosförvandters sida. Enhvar inser det orimliga deruti, att en liberal publicist skulle företaga sig mödan att utgifva en särskild tidning, för attregalera publiken med oblandad konservatism; detta otacksamma besvär har Tiden redan en gång för alla tagit patent på, och hvem skulle väl finna dess lott afvundsvärd nog ait vela dela densamma? Den krassa konservatismen år ingen nykomling; Tiden har från födslostunden predikat Den Conservatives, lärosatser; skillnaden är blott att Den Conservative ärligt bekänt dem i sitt program, Tiden deremot försigtigt vaktat sig derför. Derföre ropas nu 1 det konservativa högqvarteren mot den stackars ärliga kollegan i Norrköping: Korsfäst! Korsfäst! : Då nu det naturfenomen inträffat, att å ena sidan Tiden och Postidningen utgrinat Den Conservative, men deremot å andra sidan ungIdomen i Morgonbladet upptagit honom såsom len ärlig anförvandt och varnat honom att gå li Tidens fotspår, följer bäraf att, uti denna I mystifikationshistoria, antingen Posttidningens lallians med Tiden, eller Morgonbladets allians Imed Den Conservative är en mes-allians.