Aftonbladet – 9 januari 1850, sida 1

man öfverallt hör sjungas och spelas. Sinnet för bildande konst saknas lika så liter. Måhända ingenstädes i en modern stad är antik byggnadsstil så populär som här, och om man måhända äfven kan göra många förlöjligande anmärkningar öfver en sådan stils användning härstädes, såsom t. ex. öfver en egyptisk tal på ett boningshus, så är beviset tektoniskt sinne dermed i allmänhet svagadt, och käckheten i de gifna f begagnande är öfvergången till origin ver allt hvarest ett konstverk finnes at! ser jag menniskor stående deromkrisg för att betrakta det. Så har jag i dag sett omkring några kistor, ur hvilka gi uppackades; i går såg jag en hop folk, som hetraktade ett nytt hus, der en pelare s resas; för någon tid sedan såg jag mycken trängsel omkring en oljemålning, som var utställd till salu på trappan till en allmän byggnad. Omdöme kan man icke vänta hos åskåd: men intresset finnes, och det är hufv i början. Om man känner rörelsen på dessa ga inga sysslolösa personer finnas, så kan man icke neka att detta intresse säger ganska mycket. Den s. k. American Art-Un håller årligen en exposition af taflor utaf inhben eller i landet boende konstnärer, hvii sedan bortlottas. Den summa, som der bringas, var redan förlidet år ganska stor stiger med hvarje år. Ingen tafla blifve Jag har flyktigt. besökt expositionen. Den skulle visserligen vara en omöjlighet i en af Europas större städer, ty allmänheten derstädes skulle i dessa barnsliga begynnel!searbeten icke kunna skönja den tillkommande storheten. Här förstår man det måhända hka litet. Men här är man stolt öfver hvad som är gjordt, och man gör rätt deri. Man förstår sig här på upptäcktsresor och bryr sig dervid icke om att uppsöka banade vägar, utan anförtror sig åt sin kompass. I fall konstnärer framkasta den frågan, om de här kunna göra sin lycka, så måste jag svara, att detta beror ganska mycket på deras personlighet. Om de äro utrustade med sällskapstalanger och mäktige det engelska språket, skola de sannolikt lätt kunna skapa sig en publik genom att lämpa sig efter härvarande förhållanden. De Förenta Staternas historia och landskapsnatur erbjuda ämnen nog, som kunma blifva högst populära. Vid nämnde exposition såg jag en tafla, som, oaktadt mycken ofullkomlighet, dock i hög grad väckte mitt intresse. Några män, klädda i skinn, och stödda på bössor, stå på en klipphöjd och blicka ned öfver landet der nedanför. De föreställa Kentuckys upptäckare och första kolonister. Det var ett stycke verldshistoria, som man såg framför sig, och jag kan icke beskrifva huru jag kände mig gripen deraf, ehuru hela stycket var liksom skuret i trä. Man är här mycket gynnsamt stämd emot invandrande lärde och konstnärer, och jag måste här vidröra tvenne ämnen, i afseende på hvilka vi fått falska eller, måhända rättare, alldeles inga underrättelser. Man har trott, att den lärde och skriftställaren här haft ringa. anseende. Förhåll är alldeles tvärtom. Att halva skrifv bok är här stor ära, och en professio: af de allmänna kollegierna eller vid ett universitet öppnar äfven den exklusivaste penningaristokratis sällskapskrets. För det:andra har man trott att amerikanaren föga eller intet brydde sig om vir litteratur. Afven detta är osannt. New-York är icke Förenta Staternas. Athen, och dock har den. vetenskapliga och klassiska tyska litteraturen en säker afsättning härstädes, icke bland tyskarne, utan. bland Anglo-amerikanarne. Till och med våra abstraktaste filosofers skrifter säljas. Jag är i hög grad öfverraskad öfver den bekantskap med vira litterära och politiska : förhållanden, som jag här hos några personer funnit. Vår revolution har man följt ganska noga, så är t. ex. Robert Blums bref till sin hustru här bekant för hvar och ens Några rader hvilka jag ägde från Blums sista ögonblick, betraktades af amerikanska gentlemen och ladies såsom eu helig relik, och man rådde mig att deponera papperet hos någon auktoritet, så att det icke skulle röfvas ifrån mig. Isynnerhet New-Yorks Tribun har gjort sig mycket förtjent om kännedomen af europeiska ställningar och förhållanden: Förlide: år sände redaktionen en af sina medarbetare, hr Dana, till Europas Jag lärde att känna honom i Frankfurt såsom en både intelligent och uppmärksam betraktare; och här har jag i honom t K