Aftonbladet – 9 januari 1850, sida 1

vinnan med en frågande ton och blick, om detta parti? Paris denna dårskapernas tummelplats skrattade och skämtade. i fulla åtta dagars tid öfver detta besynnerliga giftermål; jag tror till och med att några smädeskrifter kommo ut deröfver, men sedan detta ämne ändtligen blef uttömdt, tänkte, ingen mera derpå. Markisinnans milda eftergifvenhet tillvann sig snart alla unga fruars hjertan; de äldre gaf hon ej någon anledning till. svartsjuka, och följaktligen: var man snart: henägen att förlåta henne den lycka. hon gjort. t Nå, min bästa herr de Villagen, sade grefvinnan, nu hafva vi henne då lyckligen introducerad i stora verlden. Den är då, som man vet, alllid förförisk, och det är väl således nu först, som mah har bedröfvelsen och ledsamheterna att vänta.n Alldeles, min grefvinna! De börja nu snart. Efter några lyckliga års sammanlefnad uti den mest ostörda harmoni, kom en gammal vän till märkisen, och anhöll på det enträgnaste att han i sitt hus ville mottaga dennes son; en yngling om ett och tjugu år, med ett utmärkt fördelaktigt utseende, ett känslofullt hjerta och en liflig inbillning. Han värderade vyetenskaperna och hbans högsta önskan var att lefva i kretsen af bildade menniskor. Markisen tvekade ej att bifalla denna sin gomle väns önskan och både han och hans fru emottogo den unge mannen med den varmaste tillgifvenhet. Nu börjar jag begripa; — är det möjligt att denne bebaglige unge man kunde falla på den dårskapen att förälska sig i markisinnan ?) Tyvärr blef händelsen den.! Markisinnans intagande sätt och lärorika samtal, hennes ömma, vänliga bemö.ande och dessutom alla de förträffliga egenskaper den unge grefven upptäckte hos henne, väckte hos honom en böjelsej åt hvilken han. utan betänkande öfverlemnade sig, och som slutligen växte till den häftigaste passion. Snart kunde han ej lefva utan. detta sitt hjertas afgud; han visade sig hlott i de kretsar der hon syntes, och var likasom fjettrad vid alla hennes steg.n