Aftonbladet – 9 januari 1850, sida 1

qvinnan, utropade grefvinnan, och jag brinner af otålighet att erfara hvarmed markisen lönade hennes sjelfuppoffrande gerning. Ni skall erfara det och som jag. hoppas bli nöjd, Markisen, som hittills blott älskat förströelser och stormande nöjen, kom genom denna svåra sjukdom till en allvarsammaresinnesstämning. Frökens samtal och läsning af uppbyggliga och lärorika böcker, med hvilka hon uppehöll hans mod under det långsamma, smärtfulla tillfrisknandet, gjorde ett djupt och varaktigt intryck på hans sinne. Då han derföre blef fullt återställd afbröt han all vidare förbindelse med sina lättsinniga vänner, bestämde den del af sina inkomster, som han förut onyttigt bortslösat i hvirfveln af utsväfvande nöjen, till välgörande ändamål, och erbjöd sin trogna sköterska att blifva hans ledsagarinna genom lifvet, hans maka.n Här gjorde herr de Village ett uppehåll och grefvinnan utropade lifligt: Det går ju förträffligt .med er berättelse och det gör mig just innerligt godt att blifva bekant med dessa ädla menniskor. Markisen var väl dock en äldre herre ? Endast 32 år, och förenade ett skönt och ädelt utseende med snille och stor: förmögenbnt. Men som hon trodde sig inse. att det blott var af tacksamhet, hans ädla hjerta gjorde henne detta förslag, så fattade hon ett fast beslut att ej antaga hans tillbud. Men markisen bestormade henne med . sina enträgna böner och inom några månader voro de delyckligaste makår., Jag deltager af hela min själ i deras sällhet, men jag förstår ej, sade grefvinnan, huru denna historia kan tjena mig till någon varning.n Vi äro ej vid slutet ännuw;, sade doktorn lugnt. Någon tid efter giftermålet förde markisen sin fru till Paris, der han uppehöll sig vintrarna. Hon kunde i början alldeles icke finna sig i den stora verldens lefnadssätt, men med bhjertats godhet, snille och önskan att behaga är en dam aldrig på orätt ställe. Men hvad gade då hela Paris, inföll gref