Aftonbladet – 8 januari 1850, sida 3

Sälla dar då jag till verlden föddes! Marken tätt af blyga sippor ströddes; Glad och menlös blickade den ljufva Vårens förstling ur sin gyllne hufva, på en grönklädd tufva. O, hur log, hur fröjdades ej gossen! Skönare dock tändes morgonblossen, Mildare sågs qvällens stjerna brinna När ur knoppen Rosa, min gudinna, gick att segrar vinna. Åldras verlden? Blomstrens gyllne fader, Dör han ock med barnens myriader? Skall väl jorden med de undersköna Döttrar, som dess vårfest sågos kröna, lika öde röna? åf äng fråga! Snart jag evigt somnar; Hjertat mattas, purpurvingen domnar, Blodet trögt i mina ådror svallar, Rosas vålnad från Elysiens vallar . mig till hytta kallar. Stagnelius.