— Mn BLANDADE ÄMNEN Ett outgifvet poem af Stagnelius FJÄRILNS DÖDS-SUCK. ) Hvad naturen är förändrad vorden! Kulna vindar susa öfver jorden, Floderna med vreda böljor svalla, Ned från himlen, flyktiga och kalla, solens strålar falla. Ingen zefir mer bland löfven hviskar, Ingen blommas nektardagg förfriskar; Röfvad är ur floras lockar kransen, Ioga systrar mer i middagsgiansen, bjuda mig till dansen. Kort är dagen. Långa svarta nätter Snart sig lägra öfver öde slätter. Regnets tärar vissna parker löga, Angsligt ned från molnen i det höga stirrar Lunas öga. Ingen Nektergal med silfvertunga Hörs min brudnatt mer i lunden sjunga. Ej vid rosens ömma bröst jag hvilar, Ej mot älskarn, väckt af ljusets pilar, rodnande hon smilar. ) Detta stycke, har benäget biifvit redaktionen meddeladt med tillätelse att införa det i Aftonbladet. Dess äkthet skall genast igenkännas på samma poetiska glans i bilderna, samma fulländning i form och rytm, samma glans, mjukhet och rikedom i språket, som utmärker skaldens utgifna arbeten, hvarföre det säkert skall med nöje 1: de talrika vännerna till den Stegnel