Aftonbladet – 4 januari 1850, sida 2

— Från himlen nedstiger Beethoven åter till jorden: efter Adagiot följer en Allegrosats, mild och älsklig, full af det ljufvaste svärmeri; trion bildas utaf en rysk nationalmelodi, förträffligt bearbetad. Uti finalet lemnar Beethoven sin humor fria tyglar: med vindens fart frambrusar denna sats, hvars bevingade rytmer än skimra i prakten af fulla harmonier, än sönderbrytas och kastas om hvarandra för att åter sammansmälta i nya, symmetriska former. — I det hela taget kan denna qvartett uti lyftning och fulländad konst visserligen mäta sig med Beethovens öfriga, ehuru måhända ej fulkomligt uti popularitet; troligen emedan vissa satser deri fordra en närmare bekantskap med Beethoven, för att kunna finna en lifligare anklang. Exekutionen af dessa qvartetter var förträfflig, hvilket desto mera bör erkännas, då man betraktar de betydande tekniska svårigheterna isynnerhet uti de båda sistnämnda qvartetterna, som härstädes måhända ej förr gifvits med sådan ensemble och nyansering. Hr dAubert var primarius för aftonen; secundarius, liksom förra gången, hr Meyer, som vid nästa soirå kommer att öfvertaga primopartiet. —u—