deraf skuvte hafva något mehn. Detta löfte genast presidenten af egen maktfullkomlighet; (inför rätta förklarade han att han alltjont tänkt att så förfara), och d. 16 Maj anställdes visitation hos Ohm. Under visitationen sökte denne att i fickan söndergnugga ett papper, men då detta bemärktes af konstablen, framdrogs papperet och befanns vara ett bref från DEster; det bref på hvilket hela anklagelsen mot Waldeck hvilar. — Detta bref, som det mig synes, ett rigtigt pecorale, börjar på följande löjliga sätt: Käraste Ohm! en man skrifver till dig som står i spetsen för ett parti, som är förbunden med samma partis hufvudmän i Frankrike. En man skrifver till dig, som ännu har den iden, att spela en Robespierre,. Vidare innehåller det en underrättelse om partiets afsigt att mörda konungen i Preussen och prinsen af Preussen, redogörelse för de stridskrafter, de hafva att påräkna, m.m. samt angifver Waldeck såsom den ende, hvilken jemte Ohm bör hafva kännedom om saken. Brefvet var undertecknadt med DEsters namnteckning öfverstruken. Som bilaga antyddes medfölja förbundets (Todtenbund) statuter. Dessa statuter, skrifna med Ohms hand, samt en mängd andra papper togos i beslag. Ohm arresterades och fördes till polispresidenten, dit tillkallades Gödsche; presidenten aflägsnade alla vittnen, aflägsnade sig slutligen sjelf, och när ban återkom voro både Ohm och Gödsch2 försvunnal; Så ville hr v. Hinkeldey lösa sitt löfte. Ohm for till Hamburg och fortsatte derifrån sin korrespondens med hr Gödsche. Men allmänna åklagaremakten var ej belåten med endast de DEsterska brefven; den behöfde äfven Ohm som vittne och presidenten måste derföre beqväma sig att från Hamburg låta återhemta honom. På grund af de i brefven förefunna yttranden om Waldeck, blef denne samma dag som Ohm undkom fängslad och hans papper beslaglagde. — Straxt efter Ohms insättande i häkte anhöll Gödsche om rättighet att-tillsända honom några böcker; detta beviljades, men i bokpaketen fanns en lapp instucken, som antydde att G. hade i sitt förvar papper, som tillhörde Ohm. Denna lapp upptäcktes naturligtvis, och husvisitation anställdes hos G. der man nu träffade flera papPer, och bland dem den intressanta korrespondensen emellan Walter och Katte, som bäst kunde upplysa om Ohms i grunden sant loyala tänkesätt. Förundersökningen drog långt ut pä tiden och först sedan Waldeck sutit 6!7, månader i fängelse framkom anklagelseakten, deri W. och O. anklagas att utan att yppa det för öfverheten hafva haft medvetande om ett förslag, som hade för afsigt att, under sträfvandet efter en enig odelbar social-demokratisk republik, omstörta preussiska författningen och stämpla mot öfverhufvudets lif. — Besynnerligt nog framgår ur hela denna akt, att det, hvarom frågan hufvudsakligast vände sig, DEsterska brefven, blifvit på så godt som god tro antagna för äkta. Den offentliga undersökningen, oaktadt den blott varade 5 dagar, afslöjade dock den gemena väfnad af förfalskningar och lögner, på hvilken hela anklagelsen var byggd, något som ej kriminaldmaren på 6Y, I månad medhunnit. Redan efter första sessio-l nen var allmänna meningen den, att W. skulle frikännas. Waldeck uppträdde och försvarade sig mot alla anklagelsepunkterna med klarhet och värdighet samt ett lugn, som ej hos ho-li nom lär vara vanligt. Ohm, som under förundersökningen spelat den förstockade republikanen, den der ej ville gifva några upp-! lysningar om sitt partis planer, men dock Ia; tit förstå att brefven voro äkta och genom detta uppförande hos undersökningsdomaren ännu mera stärkte misstankan att Ohm och i! Waldeck spelat under samma täcke: Ohm slog! nu om, och framställde sig som Korstidnin-! gens rapportör; då det förehölls honom, attl! han förut utlåtit sig annorlunda, var hans van-( liga svar: Dann habe ich geloben (då har jag! ljugit). Sedermera visade det sig att de DE-Js sterska brefven voro skrifna af annan handl!l (om af Ohm kunde ej med säkerhet afgöras);å både dessas innehåll, deras staffel och stylen tillkännagåfvo det; vidare yppades att Ohm, som yttrat sig vara intim bekant med Waldeck ochl! DEster, aldrig ens talat med den förstnämnde och väl trängt sig på DEster vid dennes för-S sta ankomst till Berlin samt hjelpt honom vid! hyrandet af ett rum, men sedan såsom misstänkt af honom blifvit bortstött; DEsterskalc brefven befannos förseglade med ett petschaft,r som Obm lånat i det hus der han bodde. Waldeck hade; enligt allas samstämmiga vittnesbörd, alltid förklarat sig för konstitutionenr och emot republiken, hvilken han sagt sig ansel ) I ä d h Ar omöjlig och för Preussen utan gagn; han hadel vid arbetsoroligheterna i Oktober 1848 genom sina tal sökt lugna sinnena och återställa enigheten emellan arbetare och borgare. Dessa och flera andra bevisade fakta gjorde snart utgången otvifvelaktig, också företedde sista sessionsdagen det egendomliga, att allmänna åkla-o garen och Waldecks försvarare, advokaten Dorn,9: liksom utbytt roller; den sednare, som ej vi-8 dare hade nödigt att försvara sin klient, upp-Js! trädde med förebråelser mot allmänna åklaga-ä remakten, och den förre ursäktade sig och em-k betsverket i sina slutpåståenden och, vändande g sig till juryn, yttrade han: ,Det är fullstän-D digt bevisadt att dessa bref äro ett bofstycke, att de äro förfärdigade för att bringa en man i förderfvet. Vi beklaga djupt att det så vida kunnat lyckas -och, som vi från början handlat efter vår öfvertygelse, så, vilja vi äfven i dag icke låta tillfället undgå oss att uttala denna vår öfvertygelse: Mina hrr Jjurymän, N skolen mot den anklagade Waldeck uttala: C tcke skyldig,. Hvad Ohm angick, så ansåg han f att. denne äfven borde förklaras icke skyldig 1 till vetskap om den högförrädiska samman-) svärjningen, då, vaktadt alla Ohms lögner, ingen sådan existerat; men förbehöll sig att mot fö Ohm få anlägga en ny anklagelse, gående derpå lä sla I an NE N RR 17