Aftonbladet – 4 januari 1850, sida 1

—— RETA bankdirektören Hansen, etatsrådet Schouw, konferensrådet Treschow, etatsrådet Brunn och etatsrådet Hvidt. Ifrån landsorterna visste man endast valen i Fredriksborgs och Holbecks, Sorö och Prestö, Odense och Svendborgs amter. Ibland de der valde finner man statsrådspresidenten grefve A. W. von Moltke, general Oxholm och etatsrådet Nergaard; de öfrige äro dels egendomsegare, dels bönder och några prester; högst få andre embetsmän. . Af den utkomne Kalender för Landtmilitärstaten finner man, att danska armeen nu består af 5 kavalleriregementen, 32 infanterioch jägarebataljoner, samt 12 fältbatterier med 96 kanoner. Feedrelandet anmärker, att avancementet, oaktadt kriget, icke varit betydligt, emedan man låter flera bataljoner kommenderas af kaptener, och icke mindre än 26 kompanier föras af subalternofficerare; allt sådant för besparing, men som menligt inverkar på belåtenheten hos befälet. Ifrån hertigdömena berättas i tyska tidningar, att de tre utsedda holsteinska förtroendemännen; Prehn, Mommsen och Steindorff afrest till Köpenhamn, men ,Altona Merc., vederlägger detta rykte. I danska tidningar berättas deremot, att ståthållareskapets medlemmar afrest till Slesvig, och i Hamb. Corresp., läser man det mindre troliga ryktet, att de skulle till och med resa till Flensborg. Ifrån Berlin skrifves, att holsteinska departementschefen Harbou återkommit från Frankfurt, mycket belåten med ett enskildt samtal ban haft med förbundskommissionens ledamöter; men tillika säges, att kommissionen kommer att utnämna nytt ståthållareskap, och att sannolikt kriget icke utbryter. Enligt underrättelser från Alsen, hade många desertörer ankommit dit af Slesvig-holsteinska hären. Ett rykte att den förre Slesvig-holsteinske friskareanföraren v. d. Tann aflidit i södra Tyskland har visat sig ogrundadt; det är en annan öfverstelöjtnant med samma namn som aflidit. SPANIEN. Det visar sig nu, i följd af den nedsatta tulltariffen att betydligt mer förtullas och, om genom ett vidare framgående på samma väg, det i så ofantlig skala i landet inrotade lurendrejeriyrket -tillintetgöres, kommer detta att hafva en otrolig verkan på spanska finanserna. FRANKRIKE. Den 24 Dec. fortsatte nationalförsamlingen diskussionen om mobilgardet ; men äfven denna gång kom man icke heller till något resultat, utan beslöt remittera frågan jemte alla amendementer till ny utskottsbehandling. Derefter uppstodo i följd af interpellationer häftiga debatter om februarikämparne och de 469 på Belle-Isle ännu qvarhållna Juniinsurgenterna, äfvensom angående en not, hvilken inrikesministern Ferdinand Barrot infört i Monitören och genom hvilken ett al nationallförsamlingens utskott ansett sig anfallet. Noten handlade om Napoleons grafvård. Interpellanten Desmousseaux de Givre fordrade, att utskottets betänkande i ämnet skulle tryckas och utdelas bland församlingens medlemmar, för att sedan blifva föremål för, diskussion. Inrikesministern Ferd. Barrot satte sig häremot, men församlingen beslöt med stor majoritet att betänkandet skulle tryckas. Redan talades derom att -inrikesiministern icke skulle kunna hålla sig länge efter detta nederlag helst som han icke var lycklig i sina svar på interpellationerna. Bland de larmande uppträden som föreföllo under denna session härleddes ett utaf Estancelins yttrande, att republiken blifvit Frankrike påtvungen, för hvilket yttrande han ock kallades till ordningen af ordföranden. Segur dAguesseau, som. ville göra skillnad mellan republiken af den 24 Februari och af den 4 Maj; framkallade både skratt och förebråelser från båda sidor. Sessionen d. 26 Dec. var ock ganska stormig. Frågan var om en mötion af Fouquier dHerouel, åsyftande att val på landet icke skulle behöfva ske i kantonens hufvudort, utan kunna hållas inom kommunerna. Högra sidan hoppades derigenom kunna befordra den mer konservativa och af presterskapet mera beroende befolkningens deltagande i valen; af samma anledning satte sig naturligtvis venstra sidan emot motionen. å Miot, ledamot af yttersta venstern, uppträdde med sådan häftighet mot förslaget att han trenne gånger blef kallad till ordningen. Församlingens ledamöter titulerade hån: medborgare demokrater och medborgare royalister! Slutligen antog församlingen med stor majoritet ett tadelsvotum mot honcem, hvarefter presidenten förklarade, att han icke mer hade or-!