Aftonbladet – 4 januari 1850, sida 1

Majoren märkte den dock ej der han, inbe gripen i sina tankar, skyndsamt steg in och vandrade fram och tillbaka i rummet. Omed: vetet styrde han sina steg fram till fönstret men stötte här emot en hög byrå, den korporalen placerat midt framför det. Hvad tusan dj....r vill det här säga? utropade majoren alldeles förbluffad, och började nu att se sig omkring med vredgade blickar. Korporal! ropade han med dundrande stämma; korporal ut!, Korporalen, som började ångra sitt tilltag, beslöt dock att taga mod tlil sig i förlitande på sin rättvisa sak. Herr major, ropade han derför i sin ordning, med en modig ton, och klef in i majorns ohelgade observatorium på ett säkert och lugnt sätt. Ar det du, din kanalje, som gjort det här? frågade den gamle majorn uppretad, visande med handen på väggarna och fönstret. Jal! nådig major, det är jag, svarade Rask bistert. Hvem har gifvit dig order dertill? Sägl Nådig majorn sjelf! svarade korporalen bestämdt. : När skedde det? frågade majorn åter med domareblick. . För åtta dagar sedan vid middagstiden. Hum, hum, må fan ta dig, korporal! sade majorn, som i sin förvirring? ej visste hvad han skulle säga; men nu säger jag digp,återtog han med en högst barsk ton, patt detta skall vara på sitt gamla ställe innan gvällen, hör du detl Ja, nådig major! svarade Rask, och vände om ut med en sur min. Den gamle majorn åt helt tankspridd och förströdd sin middag, och sedan han med oro vandrat ut och in en stund, ställde han sig vid den förargliga -byrån och tittade bakom