Aftonbladet – 3 januari 1850, sida 3

;Isitiva skälv, säger han. Han anser nemligen I,vårt stafningssätt så förbistradt och verkligen Doförbätterligt, att man bäst kommer från saIken genom att deråt lemna så liten uppmärk,samhet som möjligt,. Utom att denna pessi-lmism är i sig sjelf obefogad, enär stafsättet i ilsvenskan visserligen ej är mera förbistradt Jän i åtskilliga andra europeiska språk; så förekommer ock en sådan förtviflan, som att nåIgonting i våra språkförhållanden skulle anses TIrentaf oförbätterligt, temligen opassande för Jen litteratör. Vi må dock ej räkna så noga sj med detta uttryck, hvilket förmodligen tillI kommit under inflytelsen af ett ögonblicks dåTligt humör, och kan räknas till klassen af lapsus Jealami. Flere af ref:s andra anmärkningar syJnas ganska grundade, såsom t. ex. klagomålet öfver Registrens, affattning, och methoden för Hänvisningarne (sid. 481), i hvilken både hrr Ph., L. och Th. lemnat mycket öfrigt att önska. Ref:s slutomdöme om dessa tre förf:e af juridiska hjelpredor, är följande: I afseende på yttre prydlighet intager Hr Th:s upplaga det främsta rummet, Hr L:s det sista; i afseende på priset är Hr Ph:s främst. Den kostar icke mera än 2 sk. 6 rst b:ko arket, som väl är ovanligt billigt; Hr Th:s kostar 3 sk. 6 rst, Hr L:s 3 sk. 8 rst. En köpare torde kanske af ref. öpska ett råd vid valet mellan dessa upplagor. Den som genomläst denna anmälan torde finna, att ref. icke kan lemna något bestämdt svar. Alla tre upplagorna Ihafva sina förtjenster, sina fel. Gör köparen icke afseende på kostnaden, men önskar företrädesvis en snygg bok, som innehåller mycket, så må han taga Hr Th:s; gör han öfvervägande afseende på priset, bör ban välja Hr Pb:s. Hr L:s torde bäst motsvara. deras önskan, som göra afseende både på pris och innehåll; och oaktadt sina brister synes den dock förena de fleste fördelarne. Trenne temligen utförliga redogörelser för: 1) Ailvins Westbo härads beskrifning, 2) Bihanget till Ny Smålands beskrifning af P. Wieselgren, och 3) Sigtuna, det förflutna och närvarande; allesammans af C. G. S., förtjena läsas för den sakrikhet och opartiskhet, hvarmed de blifvit uppsatte, och hvari man igenkänner hr S:s penna. — Frey kommer sedan till hr Ridderstads Gömdt är icke glömdt och Svenskt Historiskt Magazin. Ref.(R. M. B.) finner på goda skäl Gömdt ... glömdt vara ett lofvärdt arbete, med vilkor att ej tagas för annat än hvad det är, nemhgen bidragp, hvilkas värde en sund kritik må efter jemförelse med andra källor pröfva och afvägan. Såsom prof citeras ur 1:a häftet följande rätt -pikanta teckning af baron G. A. Reuterholm, Sveriges förste minister 1792—96 (hemtad ur ett stycke, som har till titel: Upplysningar uti Sverska Historien från Mars månad 1792 till November månad 1796, af en då lefvande och händelserna nära stående manv): Från Italien hemkallades Baron G. A. Reuterholm, att blifva Hertigens rådgifvare. Hvad jag om honom vet är, att han hade — god vilja — mycken arbetsamhet — fullkomlig uppriktighet — tillräckligt högmod — kanske kunskaper — ingen erfarenhet — nog hämndgirighet — att han var kammarherre — fader för slägtingar — hjelpsam mot vänner — fattig — att han blef verkligen förste Statsminister — Öfverkammarherre — President i kammar-Revisionen — Eicellens, Riddare och Kommendör af Kongl. Maj:ts Orden — lycklig att få skänker — hatad som Styresman — tadlad som Statsman — (han och kunnige pröfye med hvad skäl). Att han är — rest till Italien — rik på fender — fattig på vänner. Han: kom — han såg — men han segrade — hvarken öfver hjertan eller händelser. Det Historiska Magazinet, afser att så vidt ske kan offentliggöra en vald samling af de ännu otryckta handlingar, som förvaras i Kgl. Bibliotheket och Riksarkivet, nemligen sådane, som kunna förmodas blifva af intresse för dem, som, utan att egentligen vara historici, likväl äro roade af en underhållande historisk läsning. Det nu utkomna 1:a häftet rättvisar genom flera artiklar det anspråk man billigen gör på ett sikt Magazin. Utan att just meddela förut alldeles okända akter, lemnar M. dock åt läsaren flere intressanta artiklar, såsom Handlingar (och deribland Amiralitetsrättens dom) rörande kommendör Lewes sjöexpedition till Archangel 1701; Ransakningar åc. om Trolldomsväsendet i Dalarne 1668—73; Holger Rosencrantz beskickning till Stockholm 1620; Berättelse cm mordet på major Ma!c. Sinclair, m. m. Sistnämnde artikel utgör det bästa och vigtigaste i häftet; rec. beklagar dock, att relationen om denna ohyggliga tilldragelse icke ir original, utan består i en öfversättning från ransyskan. Det apokryfiska dokumentet om Carl XI:s syn på Rikssalen, hvarmed häftet slutar, hade enligt rec:s tanke kunnat utelemnas i ett Magazin, som skall vara Historisktn. Onekligen är dock denna berättelse ock en hitoria, samt för mången kanhända af flera skäl ngenäm nog att läsa. En rec. i Frey, hr S—s, anmäler J.J. Svarengrens Lärobok i Medeltidens historia och seografi. Hr S. finner boken brukbar såsom repetitorium,. För den, som vill läsa histoien, år den alltför torr (den är icke heller mnad för sjelfstudium); men den som har äst historien och vill påminna sig de allmänna Iragen för att dervid fästa detaljer, som han större verk samlat, kan utan tvifvel med ördel begagna denna lärobok. (Forts.) SET — Red. har blifvit anmodad införa följande Aftonbladet: