Aftonbladet – 3 januari 1850, sida 1

Article Image
hemliga sammansvärjningar, hvilka sades hafva frasen: Död åt furstarne! till valspråk och rufvade öfver mordplaner. Partiet skulle, kort sagdt, med tillhjelp af besagde polis utmålas som ett band af nidingar, hvilka, om de ägde makt som de ega lystnad, skulle dränka landet i blöd, och för hvilkas grymhet ingen kan lefva try,g så länge de icke blifvit fullständigt utrotade. För denna polis var Waldeckska högmålet af samma betydelse som målet angående Teste var i Paris 1847, för Ludvig Filips korruptionssystem. Ett demokratiskt blad yttrade kort efter Waldecks frikännelse: Hvem var det, som frelsade landet? Månne ministeren? Visst nicke! Det var Ohm. Ohm angaf hos Goedsche demokraternas anslag och drog dermed: ett streck öfver dem; Goedsche angaf hos polismästaren Hinkeldev; Hinkeldey angaf hos Manteuffel; Manteuffel angaf hos Kamrarne och hos landet. Ohm frelsade följaktligen landet. Denna framställning af hvad reaktionen kallade landets räddning är ordagrannt lånad från reaktionens egna uppgifter. För att förstå hvilken roll dessa angifvelser spelat i 1849 års kontrarevolution, måste man erinra sig den allmänna förskräckelse, som bemäktigade sig landet i November och December, sedan oräkneliga exemplar af de tidningar, hvilka innehöllo angifvelserna, hade blifvit gratis utdelade i Preussens samtliga provinser, och de trogna undersåtarne derigenom underrättats i detalj om de blodbad och de härjningar med eld och svärd, som demokraterna försäkrades åsyfta. Man måste hafva bevittnat huru folket dervid förständigades att tacka Gud i himmelen och konungen på jorden, för sin underbara räddning genom den hjeltemodiga ministeren, och från den rysligaste fara; man måste hafva hört huru hr von Manteuffel, vid debatten om belägringstillståndets upphäfvande i Berlin, undfägnade Andra Kammaren med ett ofantligt långt tal, innehållande ingenting annat än en ny och förbättrad upplaga af polisens beryktade ,upptäckter,, och att äfven detta tal blef på allmän bekostnad tryckt och i en oerhörd mängd exemplar utspridt, genom departementalförvaltningen och provincialråden, i hela landet. Endast när man vet och erinrar si; allt detta, kan man begripa, hvilken: vigt som reaktionen fästade vid denna jättekonstruktion af polisupptäckter, i hvilken Waldecks föregifna medbrottslighet utgjorde sjelfva slutstenen. Och den man, genom hvars vittnesbörd denna slutsten skulle infogas, hvars angifvelser utgöra sjelfva grundkällan till de förfärande upptäckterna, och som lemnade ämnet för det vidlyftigaste af alla November-ministerens parlamentariska tal — denne man står nu afslöjad, blottad inför folket, som en bedragare, och bekänner inför hela verlden att han ljugit, ljugit ifrån början till slut! Och den andre, mellanlänken emellan denne ljugande spion och styrelsen, icke mindre brännmärkt genom det understuckna bref, hvars beskaffenhet af förfalskningsprodukt högmålsransakningen uppenbarat, karakteriseras af ingen mindre person än — hr von Hinkeldey sjelf,: såsom en välkänd, bepröfvad och trogen undersåte! Utan att det demokratiska partiet behöft besvära sig dermed, kafva dessa facta blifvit framdragna och kungjorda; och hvar man i Preussen såväl som Tyskland vet nu med matematisk visshet, att landets räddning icke utförts af ministeren, utan af spionen, lögnaren och förfalskaren Ohm. Slaget har fallit tungt på Novemberministerens politik, men det har, om möjligt, fallit ännu hårdare på det parti, hvars ledarej befrämjade anfallet emot Waldeck, det parti, som representeras genom Neue Preussische Zeitung. Detta blad är kamarillans organ, och dess publik består af pommerska junkrarne och alla servila inom embetsmannaoch militär-kasterna; själen i detsamma är hr v. Gerlach, en af Ofverhusets ledamöter. Han är bladets hufvudföreståndare och skrifver sjelf deri, bland annat författar han de politiska månadsöfversigterna. Såsom medarbetare i öfrigt finner man professor Stahl, ledamot af Ofverhuset; professor Leo, den beryktade poitiske och religiöse fanatikern i Halle, och professor Huber, som fordom var en af del RR an

3 januari 1850, sida 1

Thumbnail