Aftonbladet – 3 januari 1850, sida 1

rummet, och derpå ordnade en tarflig kaffeservis. Det var något så nätt, så vårdadt, så inbjudande i denna enkla frukost, att majoren ned omedveten begärlighet betraktade den. Nu var det i ordning, och den unga frun gick med en leende min öfver rummet. Hon stannade framför ett skrifbord, der majoren först nu varseblef en ung karl, som satt nedlutad, sysselsatt att skrifva. Sakta lade den unga qvinnan sin hand på hans axel och lutade sig fram för att se i hans ansigte. Han reste sig hastigt upp, förde hufvudet bakåt och tryckte en kyss på hennes läppar, i det han sträckte armarna för att fånga henne. Alven i hans ansigte låg så mycken glädtighet och kraft, så mycket lif, så mycken kärlek och trofasthet i hans stora mörka ögon, att den gamle majoren kände sig upplifvad deraf och helt tanklöst drog sin stol bättre fram till fönstret, der han i skydd af gardinen satte sig att betrakta den lilla familjens måltid. Dessa båda unga sågo så nöjda ut, de talade så lifligt, deras blickar voro så glada och varma, att majoren gerna skulle velat höra dem, lika väl som han såg dem. Den unga husmodren dukade åter af bordet, och hennes man hade under tiden tagit af sig nattrocken och iklädt sig en liten ganska grof rock och en långt ifrån elegant hatt, hvars ordentliga och vårdade utseende dock talade om denna noggranna omtanka och omvårdnad; hvilken endast knappa tillgångar lära män vid hans ålder att egna åt sin garderob. Den unga frun sydde hastigt ihop ett finger på hans handskar, som voro sönder, och fästade med några styng en lossnad knapp derpå. Med en kyss och len glad nick gick han bort. Den der stackarn är väl inklistrad bana, mumlade majoren, som nu vaknade ur)! den dvala, som han mot sin vilja blifvit försänkt uti, och förtretades öfver att han så länge betraktat hvad han beslutat undfly så länge han förmådde. Skall det då vara mitt öde att ha det här trasslet för mina ögon hvar dag? utbrast han harmset. Men jag skall flytta Om, så alt jag endast behöfver vara här om nätterna, och har det andra rummet, som är åt gatan, till mitt arbetsoch mottagningsrum., Helt lugnad af detta beslut gick majoren att söka sig en gammal bok i sitt bokskåp: