Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 3

—LL mr d (Insändt.) Ett litet memento vid nyåret; för affärsmän i allmänhet, men för handlande och industriidkare i synnerhet. I många år fördes klagan, och ej utan fog, öfver våra olyckliga kreditförhållanden, öfver utborgningen på bek, långa utborgningstider m. m., samt öfver de derutaf för rörelsen härflytande olägenheter: renteoch konkursförluster, osäkerhet; oordentlighet och vinglerier. Så vidt på lagstiftningen kan ankomma, hafva ändtligen dessa olögenheter, om ej helt och hållet, dock till någon del nu blifvit afbulpne genom den, efter sista riksdagen, utaf regeringen utfärdade författningen om hbandelsboks bevisningskraft och hvad mera för fordrans styrkande bör iakttagas, hvilken med den 1 sist, Juli trädt i verkställighet. Men äfven uti nu nämnda förhållanden torde icke något undantag ega rum från den gamla regeln: det är fåfängt att hjelpa den som icke vill hjelpa sig sjelfo. Och fruktlöst har visserligen lagstiftaren för sin del bemödat sig att genom nyssberörde, länge önskade, författning införa en bättre ordning i rörelsen och affirslifvet, om ieke de enskilde göra gällande de rättigheter, författningen dem medgilver, om icke jemväl de å sin sida för det välgörande ändamålets uppnående uppfylla hvad dem tillkommer, utan gå till väga med samma slapphet, sorglöshet och liknöjdhet som förut. En