Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 3

sådan likgiltighet kunde ega någon ursäkt hitintills, då författningarne utan tvifvel alltför mycket gynnade och fostrade oordentlighet och lemnade dem, hvilka gifvit kredit uti händerna på dem som fått krediten; — nu mera skulle sådant vara oursäktligt. Då ett nytt år nu inträder, vid hvars början alla affärsmän skola afsluta sina böcker och sina affärer med hvarandra för det förflutna året, torde man derföre kunna lämpligen tilllåta sig den uppmaningen till samtlige herrar handlande, i gross och minut, bruksidkare, fabrikanter och handtverkare, hvilka under det tilländalupna året utlemnat varor eller arbeten på kredit, att de med allvar och nit, hvar och en i sin stad, måtte vinnlägga sig om att få sina respektive saldos ordentligen uppgjorda och reglerade, vare sig medelst revers, accepterad räkning, godkänd conto curant eller afslutad och påskrifven motbok. Uraktlåtes denna försigtighet och billiga omtanke redan vid första årsskiftet efter den nya författningens trädande i verkställighet ; göres icke nu ett kraftfullt bemödande å alla sidor att införa ordning och punktlighet, så är det fåfängt att sedermera hoppas något bättre och ett slut på det gamla trasslet, på oordentligheten i betalningar och osäkerhet i affärer. En nyttigare nyårsönskan än denna torde icke kunna gifvas samtlige trafikanter och industri-idkare. Digi et salvavi. Stockholm den 1 Januari 1850. Gammal affärsman.