Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 3

möjliga förhastanden eller öfverdriftery så är folkthinget detsamma i afseende på landsthinget. Det gör deraf den slutsats, att det skulle vara ätt illa om man ansåg sig böra önska ett af endast Konservative sammansatt landsthing, samt i den andan valde de valmän, som skola utse representanterna i detsamma. Det är nemligen, säger Fädrelandet, lätt insedt, att som de begge thingen hafva fullkomligt lika myndighet, så är det enas samtycke likaså vigtigt som det andras och som regeringens för att gifva ett beslut kraft af lag. För att regeringen må kunna genomdrifva något, måste de två thingen blifva enige. Tvåkammarsystemet förutsätter enighet och samverkan hos de två åtskiljda delarne a! folkrepresentationen. Kan ingen enighet ernäs, vill det ena thinget en väg och det andra en annan, så går hela maschinen icke ur fläcken, regeringen kan då lika litet regera med de två kamrarna, som man fkulle kunna köra med en vagn om ena hjulet gick fram och det andra tillbaka, och hon hade alltså icke annat att göra än att upplösa thingen, ett eller begge, för att försöka om enighet kunde vinnas genom nya val. Men denna utväg är alltid betänklig, samt kunde isynnerhet blifva farlig, om den nu straxt behöfde vidtagas, innan författningen har mera fasthet och folket större mognad. Häraf vill det synas, att bemödandet för landsthingets sammansättande af alldeles motsatta elementer till folkthinget skulle vara antingen ett oförnuft, eller ock bevisa en afsigt att omstörta sjelfva statsförfattningen.