Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 3

heter det om mannen, att han upptände den eld, bvaraf hans fosterland blef förhärjadt — och att han, i motsats mot OConnel, hvilken arbetade för det folk, som, tvärtemot all rättxisa och all folkrätt, blifvit beröfvadt sina naturliga rättigheter,, — var en blott och bar uppviglare, som väpnade Magyarerna mot Slaverna, förtryckarne emot de förtryckte., Denna åsigt hindrar allsicke M.B. att i en afsina demokratiska raptus, ur någon lumpen engelsk tidning, intaga och beprisa en röd, ursinnig artikel der eld och svafvel sprutas öfver de regeringar, som straffa upprorsmakare och förrädare, och skildrar de sednare som humanitetens heroer. Den ena stunden går M.B. med eld och svärd emot Zachrisson, som dock icke är någon förbrytare, och tyckes ej anse honom nog straffad; den andra gången ropar det förbannelse öfver de regeringar, som försvara. samhället och straffa högförrädare. M.B. hyllar, sade vi, sden fredliga och moderata demokratien jemte den oinskränkta valprincipen. Begges princip är Majoriteten — den fredliga demokratien tillåter ingen appell från röstpluraliteten; — de Röda vädja till vapnen, under hvilken styrelseform som helst; de konservative åter vilja att det skall finnas en domstol ofvan majoriteten — förnuftet, representeradt af monarken. Nu erkänner M.B., som vi sett, folksouveräneteten, utöfvad af massan, som den fullkomligaste styrelseformen; — men — märk! — inför i 2 2 Thorilds dödsdom öfver majoriteten och massans tyranni. Dessa prof kunaa vara nog att visa den undransvärda begreppsförvirring, som råder hos denna redaktion. Vi vilja ej, såsom dess fiender, påstå, att dessa sjelfmotsägelser hafva sin grund i oärlighet; utan antaga, såsom grundorsak, brist på eftertanka i förening kanske med fikande efter prenumeration och beröm af Barometern och andra visa statsmän. Vär önskan är, att M.B. lär sig att reda begreppen, att inse, att man ej kan blåsa varmt och kallt med samma andedrägt. Men månne M.B. kommer att fråga efter detta Tidens råd? Visst icke. Red. förklarar, att hon icke obetingadt byllar något af de n. v. partierna i Sverige, — kämpar hvarken tillsammans med konservative, medelvägsmän eller radikaler — utan Önskar se längre än alla dessa partier — pröfva allt och behålla hvad godt är — emedan desse uteslutande (2?) äro upptagne med aftonen af den dag, som är — skola vi vända blicken mot morgonen af den dag, som stundar., Detta låter stolt och grannt. M.B. inbillar sig alltså att stå högt öfver alla partierna — vara mänga resor klokare än alla svenska tidningsredaktioner, med undantag troligen af Barometern. O du lyckliga barna-oskuld! Hvaruti består då denna klokskap? Månne deruti att den, som de Grå, antager tvenne principer, och, faliter qualiter, sammansmälter dem? Nej, hos M. B. finnes ingen slik sammansmältning: utan det tar sina satser än från det ena än från det andra hället, lägger dem i särskilda lådor samt drar fram den ena lappen då, den andra då, så att den ena spalten, den ena artikeln kifvar med hvarandra. Kallas detta att stå öfver partierna? Kanske kommer sig denna sjelfstridighet deraf; att M.B:s förnämste arbetande ledamot förut, enligt egen uppgift, varit medarbetare i flera tidningar, troligen af olika färger. Vanan torde i sådant fall göra, att förf. vandrar än åt höger, än åt venster, allt som det faller sig, enligt lynnet och iatrycken för ögonblicket. Detta lärer alltså ej kunna hjelpas; men den reformen föreslå vi åtminstone, att artiklarne efteråt sorterades och trycktes i olika N:r, de demokra.iska t. ex. i de udda, och de konservativa i de jemna numrorna. Åfsigten att verka för tvenne motsatta ändamäl, och få läsare å begge sidorna, vunnes i alla fall, men motsägelserna blefvo då litet mindre skriande. Nyss förut anmärkte Tiden emot samma Morgonblad, hurusom det i ett föregående nummer uti bevekande ordalag talade om pressens pligt att undvika personlig polemik samt gjorde de öfriga tidningarna ett förslag i detta hänseende, men i samma andetag sjelf anföll icke mindre än fem serskilda personer på det bittraste. Såsom ett litet bidrag till denna karakteristik må nämnas, att samma Morgonblad i fredags uti en artikel om Kossuth meddelat den nya upptäckten angående striden mellan Österrike och Ungern, att det i sjelfva verket var Ungern som stridde för men Österrike emot förtrycket; ty, säger Morg.bl. Österrike stod i spetsen för flere af ungrarne förtryckta na tionaliteter, som afpassade detta tillfälle att befria sig från magyarernes förhatliga ok. Samma Morgonblad har nu äfven trakterat sina läsare med den underrättelsen, att ej mindre än trettiotusen personer stupade i Paris under Iunidagarnes barikadstrid!! Samma blad, som i förra numret angaf såsom ett pekorale ett uitryck som påstods hafva stått i en insänd artikel i Aftonbladet af en person med namngifven signatur, har, uppå dennes genmäle att citationen var en osanning, begärt tre månader för att leta rätt på uttrycket. Huru kunde det då vara kändt i tisdags? Samma tidning innehåller i fredagens nummer en lögnaktig och till sin syftning högst nedrig insinuation emot grosshandlaren Schartau och ett lömskt personligt utfall utan namns utsättande, men fullkomligt tydligt, emot en Götheborgs Handelstidnings härvarande korrespondent. Detta är den tidning, som företrädesvis angifver sig att vilja blifva den fashionabla verldens representant inom pressen. Vi spå att detta icke räcker länge... Den som hvarken har logik eller principer eller känsla för den allmänna moralen, saknrar tre vigtiga egenskaper för att föra det allmännas talan. En sådan publicist kan väl till en tid begagnas såsom verktyg, men slutar oåterkalleligen med att blifva föraktad och bortkastad just af dem, som till en början söka krama någon must ur honom. Ett bidrag till Tvåkammarsy stempts bedömande, Såsom bekant är, väljes enligt nya-grundlagen i Danmark den ena afdelningen af representationen, Folkthinget, genom direkta val af rästberättigade, men den andra afdelningen,