Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 2

lefensorerna vid processen i Versailles. Crenieux, Madier de Montjan och Dain hafva fått n skrapa (reprimande); Jules Favre, Laissac, elliez och Desmarets en påminnelse (averissement); Decoux-Lapeyriere, Malaperte och Cullere förklarades för tadelfria. De tvenne högsta straffgraderna, temporär suspension och ateslutning ur advokatståndet, kommo icke i fråga. Enligt ett rykte skulle tre af ministrarne, Parieu, dHautpoul och La Hitte, hafva velat laga afsked, men dock blifvit öfvertalade att bibehålla sina portföljer. Enligt sednaste bankberättelse hade den metalliska fonden förökats med 3 millioner och steg till 423 millioner francs; sedelemissionen bade lidit en förminskning af 700,000 francs och steg till 431 millioner. Pariserportföljen bar stigit 540,000 franes och departementsportföljen fallit 1,350,009 fr. Femprocentsfonderna stodo på 91,60; treprocentspå 56,15; bankens aktier på 2445; nordbanans på 461. STORBRITANNIEN. Brittiska sändebudet i Petersburg har der öppnat underhandlingar för utvidgande af handelsförbindelsen mellan England och Ryssland. Det är förhoppning att ryska regeringen skall nedsätta införseltullarne på engelska manufakturvaror, i synnerhet bomulls-. Nedsättningen skall ske småningom under detta och nästa års lopp och först 1852 blifva fullständig. Ludvig Filip har gjort ett besök hos sir Robert Peel på Drayton Ma or. — Times har aftryckt ett bref fråa Lord Palmerston till Normanby, hvari den upplysning förekommer, att sicilianerne hvarken begärt eller erhållit någon garanti af Storbritanniska regeringen för sin konstitution af 1812. Det berättas att den tilltänkta nedsättningen af brittiska armeen skall inskränka sig till afskedande af reservbataljonerna vid de regimenten som tjena utom Storbritannien. De utgöra 900 man. En komite skall bildas för att öfverlägga om sättet att verkställa Prins Aiberts förslag till en stor europeisk industriexposition i London nästa år. Konteramiralen sir F. A. Collier, chef på brittiska eskadern i kinesiska farvattnen, har dött af slag i Kina. De till England komna ungerska flyktingarne hafva nu afseglat till Amerika. En tvist mellan Quebecska grufkompaniet och Indianerne på Canadiska gränsen har uppkommit af följande anledning: regeringen i Canada gaf för omkring 4 år sedan allmän tillåtelse att undersöka mineralhalten i trakten af Oregonoch Huron-sjöarne. När Indianerne funno att några af de undersökande icke blott letade utan äfven lade hand vid verket och att flera bolag, liksom det i Quebec, verkligen tillegnade sig hela trakter, till större delen bestående af odlad jord, klagade de hos regeringen i Montreal och bådo denna bjelpa dem. Efter att hafva en tid narrat dem med löften, skickade regeringen två brittiska kommissarier till Huron-sjön, men desse framforo så oskickligt och despotiskt, att det icke kom till någon upplgörelse, och Indianerne Bbeslöto anfalla grufletarIne. Eu trupp Indianer försedd med kanoner, tågade emot Quebecska kompaniet i Pont-laMaine. Der stod till skydd ett kompani britltiska soldater, äfvensom andra försvarsåtgärder voro vidtagna. — Regeringen har sålt teritorriet låt bolaget för 400 dollars och bolaget redan ,Iderpå förtjenat 60600 dollars, hvaremot de förIdrilna Indianerne icke fått någon ersättning. d TYSELAND. I Då Tysklands riksföreståndare, erkehertig Johan af Österrike, den 20 sist!. Sept. nedlade centralmyndigheten i den nya förbundskormr I missionens händer, afgaf han en förklaring hvars a väsendtliga innehåll var af följande lydelse: Sedan förbundsförsamlingen hade slutat sin el verksamhet och nationalförsamlingen var upplöst Ivar det nödvändigt att han förblef i det af bo. -Inom öfvertagna embete, på det att det band xsom sammanbhöll Tyskland, icke måtte sönder: rslitas, intilldess en annan organ blifvit bildad s, för fäderneslandets gemensamma ärender. Detta var nu händelsen. Den mig upp Nldragna makts tvenne faktorer, fortsätter riks I-Iföreståndaren vidare, voro samtliga tyska re H geringar och den tyska nationalförsamlingen Men den sistnämnde består ej mer. Den ha ulsjelf föranledt sin upplösning, derigenom at 1Iden öfverskred sin ställning, som blifvit henn ke lanvisad af lagen, och just aflägsnade sig betydlig igderifrån, då händelserna gestaltade sig så, a! ra Ihvarje afvikelse från rättsområdet måtte länd nlden sjelf till förderf. Efter nationalförsam igllingens upplösning kunde, vid mitt tillbakatri dande, den mig anbetrodde makt blott nedläggs utluti samtliga tyska regeringars händer. För att ndetta hänseende ordna ledningen af fäderne: illlandets gemensamma ärender, hafva Österril o-loch Preusen, under min medverkan, eno st. traktaten af den 30:le September kommit ö everens om ett förslag, som i detta alseenc tskulle göras de andra förbundsmedlemmarn je. Dessa hafva antagit nämnde förslag. I öfve vitensstämmelse med mitt redan den 6 Oktob otgilfna eventuella samtycke, frånsäger jag mi k-lenligt 8 7 af den gjorda öfverenskommelse tes min värdighet såsom riksföreståndare, och ne rilägger de mig uppdragne förbundsrättighet och pligter i D. M. kejsarens af Österrike o