Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 2

m— OA MM och balanserade på yttersta kanten af en rui-li nerad rottingssoffa utan ryggstöd, med ett hal-l. tande bord framför mig. Frun var försvunnen: och barnet också, som väl var. Efter ett fashgt springande i dörrarne fick jag slutligen sumpigt och kallt kaffe i en kopp med olika fat, och gick min väg med den sorgliga triumfen att se mina spådomar uppfyllda och min stackars vän, oaktadt sina försäkringar, ett rof för en för sen ånger, som gjort henom till gubbe vid trettio år,. Jag medgifver att detta är en bedröflig målning, sade min mor, men ingen regel är utan undantag och jag påstår att många sådana finnas, och att det exempel majorn framdragit ej bör till regeln utan till undantagen. Om jag säger att förhastade giftermål ofta blifva olyckliga, så kunna väl ej derför alla utan unIdantag vara detx. . Ah, afbröt majorn förargad. Jag kunde anföra många flere exempel om jag ville. Men jag tycker att detta kan vara nog. Min stackars väns lott var ju söt den? Jag tackade Gud råed en rysning då jag väl kom ut ur Igränden, der min vän bodde, och bad honom förr pålägga mig hvad timligt straff som helst, lendast han förskonade mig ifrån äktenskapets pina. Jag bar sedan helsat på flere af mina I bekanta, som trasslat in sig så der, än af körrllek, än af hopp om vinst, än af konsideratioIner, än för alt ej rygga ett gifvet löfte, så -lgammalt att det varit både mögligt och un tlket. Öfver allt samma elände! sade majorr med en öfvertygande och bestämd gest. Unh gar som skreko och väsnades, pigor med ut -I slaget hår och kippade skor, hvilka flaxade ge a lnom rummen likt nattblackor. En blek fru? len viss intressant belägenhet med ett surt och dbedröfligt ansigte, sålkig neglige och slankiga glkjolar, Eller också färdiga att fara på bal mec rlbara armar och hals, läsande fransyska roma