Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 2

hade landet endast en krigsminister till namnet h icke endast öfverbefälet öfver armåen, hela krigssendet låg i den befälhafvande preussiska generans hand. Hvad hbjelpte befolkningens påtryckning, h folkrepresentanternas enträgna uppmaningar till örre sjelfverksam kraftutveckling, till energiskt uppädande? Man förtrodde sig till diplomatien. HvarII denna politik af halfhet och svaghet och ett näan barnsligt förtroende har fört det, visar sakeras nuvarande ställniog. Men huru förhålla sig nujf 2 serskilda partierna till hvarandra? Det demoratiska partiet, de beslutsammare männen, så stor 1 nklang de än finna hos en stor del af folket, kunna iandsförsamlingen icke komma till någon afgörande ifytelse och äfven om denna, i följd af landets sorgga och kritiska läge, skulle fatta någa energiska eslut, så gifver regeringen ingen verkställighet deråt.t )e förmögne borgrarne, utan att vara danskt sin-ls ade, börja att längta efter ro, de tänka med vemodlt llbaka på den goda gamla tiden, då man icke beöfde befatta sig med politik utan endast tänkte på tt förtjena penningar. Aristokrater och byråkrater licka kärt på den i Tyskland till herraväldet komna I eaktionen; de vilja vid detta tillfälle söka befria ig från statsgrundlagen, och för detta pris skulle del ita sig behaga med en dansk helstat, i hvilken den, amla föreningen af hertigdömenas och Ridderskaets nerus socialis skulle bibehållas. Detta parti r det, som skildrar landet såsom varande i händerna å ett omstörtningsparti och likadana anarkiska förållanden snart förestående som i Baden, eburu intet! and i Tyskland, och kanske i Europa, bar så litet lementer till ett sådant tillstånd, då just i hertigdö-! nena icke något egentligt proletariat finnes, hvar-l! en i städerna eller på landet. FRANERIKE. Den högst impopulära skatten på dryckesaror har, efter en diskussion, som varat i tiol lagar, åter blifvit införd af republikens lagtiftande församling, sedan den konstituerande ationalförsamlingen beslutat dess afskaffandel rån och med den 1 Januari 1850. Detta be-j lut fattades den 20 December med 418 röster mot 243. Dock är frågan härmed icke ännu afgjord, ty lerjemte beslöts äfven, att en undersökningscommission skall nedsättas, hvilken innan den 1 västkommande Juli har att afgifva betänkande ym de modifikationer, som kunde behöfva vidagas i afseende på denna skatt, särskildt hvad ndrifniogssättet angår. . Nationalförsamlingens sessioner den 21 och 22 December voro af mindre intresse. Ministeren begärde, att församlingen provisoriskt skulle votera de trenne första månaderna af 1850 års budget, emedan budgetkommissionen innu icke slutat sina arbeten. Detta skedde enligt ministerens önskan. Vidare antogs en ministeriel proposition angående tillåtelse för banken att förhöja beloppet af sedel-emissionen från 452 till 525 millioner; deremot förkastades ett amendement angående utfärdande af noter på mindre summa än 100 francs. En diskussion om mobilgardet blef så invecklad genom amendementer och kontraamendementer, att församlingen sjelf knappast kunde reda sig och beslöt uppskjuta den. Franska armeens förminskning i Italien omtalas på följande sätt i Toulonnais: pVi hafva redan omtalat, att flera ångfregatter afrest till den italienska kusten. Dessa fregatter skola först transportera ett regemente från Civita Vecchia till Algier och derefter återföra 2 å 3 regementer till Frankrike. Vår armt i Italien reduceras sålunda till 20,000 man. En annan tidning berättar följande: Emellan regeringen och utskottet för Plataangelägenheterna råder oenighet. Regeringen vill draga sig ur spelet och icke göra någon ny expedition, men det gamla systemets parti, hvilket genom Thiers herrskar i utskottet, yrkar på energiska åtgärder och vill således fortfarande hålla regeringen invecklad i denna trassliga fråga, i hvilken Frankrike och England under flera år komprometterat sig. Den Parisiska pressen sysselsätter sig åter mycket med rykten om en förlikning mellan de Bourbonska linierna. De orleanistiska organerna vederlägga dock det påståendet, att dc orleanska prinsarne afstått sina anspråk til förmån för den äldre linien. Familjen Or leans,, säger bland annat Revue des deu2 IMondes,, ,erkänner, att Frankrike sjelft råde löfver sin suveränitet; den medgifver således att en nations rättigheter äro högre än en fa miljs rättigheter, och den kan således genon sina unga prinsars tjenster understödja den äl dre linien, i fall Frankrike kallar den til tbroner. : ,Men om Frankrike deremot tror sig änn en gång böra föredraga den yrgre linien fram för den äldre, så skall familjen Orleans ick -Isvika; och om Frankrike slutligen tror si ilböra förlänga eller till och med konsolider .Idet nuvarande presidentskapet, så vill familje lOrleanus vara nationen trogen och afhålla si Ifrån alla sammansvärjningar cch ränker. tl Monitören innehåller ändtligen de redan fört -Iryktesvis berättade diplomatiska utnämnir P lgarne: General de Castelbajac är utnämnd ti tlsändebud i St. Petersburg i stället för Lamt Irieikbre; de Lacour till sändebud i Wien i : Utör G. de Beaumont; de Persigny till sänd: Ibud i Berlin; de Bassano till sändebud i Stut -Igart och dHarcourt till sändebud i Carlsruh al Pannier, redaktör för Charivari, har blifv nldömd till 760 francs böter för injurier em hlVveron, redaktör af Constitutionnel. — Fran 2lrike räknar under första året af L. Bonapart 4 presidentskap icke mindre än 104 tryckfi a hetsmål. ol Advokaternas råd har fällt sitt utslag m it