Aftonbladet – 29 december 1849, sida 1

SAGE Se TNE ) 24 Dec. 1800, helvetesmachinen exploderar. Då några tidningar heklaga sig öfver socialismens hemliga tillvext, klagas å andra sidan icke mindre öfver reaktionens djerfva framfart. I sammanhang med några reflexioner i detta ämne yttrar en Pariserkorrespondent: Så långt har det gått och regeringens provins-organer uttala redan tydligen hvad hufvudstadens hof-organer ännu till en del förneka. Anklagelserna mot konstitutionen, såsom upphofvet till hela det revolutionära eländet, smädelserna mot Paris och dess nationalgarde blifva allt starkare, och på sednare tiden har en artikel gjort sin rund genom hela den reaktionära delen af landsortspressen, hvari bland annat följande märkliga yttrande förekommer: ,Snart skall den ytterligaste socialism komma till väldet, om vi icke genom en våldsam nansträngning gå utur den bana, på hvilken vi kommit genom den olyckliga centralisationen; men en sådan våldsam ansträngning kan icke försökas eller än mindre lyckas, om icke presidenten från provinserna erhåller ett så starkt underssöd, att han kan våga kuppen. Paris är fiendtligt mot ett sådant våldsamt medel, hvilket är det enda, som kan föra oss vtill lyckan; derföre måste departementerna hjelpa till, om vi vilja undgå socialistväldet. Tydligare. kan det system, efter hvilket Frankrike nu genom alla guvernementala medel undergräfves, icke lätt betecknas.n En annan korrespondent yttrar följande: Nationalförsamlingens sessioner antaga alltmer en hetydelsefull karakter; vi hafva uppenbarligen kommit in i en ny period af revolutionen. Jag vet icke hvilken svindel, som gripit majoriteten och den derpå sig stödjande regeringen. nPolignac! ropar man mot ministrarne, då de komma fram med sina förslager. m,Jesuiter! Missionärer! ropar man till majoritetens talare. ,Aren j blinda, som icke sen afgrunden vid edra fötter! svarar man på de beslut, som föra en obeveklig majoritet allt längre tillbaka på reaktionens väg. Nu har det då ändtligen kommit så långt, att majoriteten icke mer öfverlägger, icke mer hör några skäl; den röstar efter kommande, allt eftersom partiernas ställning, passionen och det tydliga hatet mot republiken bjuda. ;Hvart vi kommit, det vet jag icke; men att vi kommit in i en ny tidräkning, det måste hvem som helst inse och erkänna TYSKLAND. Folkpartiet i Berlin har afgifvit följande adress till doktor Johan Jakoby i Königsberg: Högtärade herre! Redan i många år förfäktade ni folkets sak, och folket är icke okunnigt derom. De fyra frågornas man har redan fyra gånger blifvit af Berlins valmän utsedd till deras representant. Hotad och anfallen för frihetens skull, för hvilken ni talat och verkat, var ni alltid på er post, otillgänglig för vankelmodet, en okufvelig härold för rätt och sanning. Emottag derför, högtärade herre, vår innerhgaste tacksamhet! Vi uttala denna tacksamhet i det ögonblick då ni, befriad från fängelse och anklagelse, på nytt tillkämpat oss en seger. Den emöt eder anhängiggjorda process var en anklagelse mot folkpartiet, var en förkastelsedom öfver det tyska folkets frihetssträfvande; edert försvar, eder frikännelse blef en seger för framskridandets sak, ett nederlag för slafveriets riddare. Derföre önska vi eder och äfven oss sjelfva lycka till denna frikännelse: den skall, likt morgonrodnan, vara förebudet till den gryende frihet, som endast rättvisan förmår grundlägga. Räkna på oss, såsom vi räkna på eder. Medvetandet att hafva ett stöd i folkets hjertan, skall vara nog att trösta eder för öfverståndna lidanden, om ens tröst behöfves uti en strid, uti hvilken medvetande om rättvisan af vår sak borgar för en säker seger. Berlin den 19 December 1849. Berlinerfolkpartiet. Politiska förföljelser fortfara att florera. En öfverrättsassessor Arnold, f. d. medlem i andra preussiska kammaren, har blifvit anklagad för högförräderi, och högmålsprocess är mot honom börjad. Anklagelsen innefattade 1:0 att han uti ett sällskap yttrat att konungen genom nationalförsamlingens förläggande till Brandenburg, och proklamerandet af belägringstillståndet, -skulle bana sig väg till England; 2:o att han skall bafva, då han på gatan mötte borgmästar Engan, till honom yttrat att konungen måste springa öfver klingan. Den anklagade medgaf möjligheten af det förstnämnde yttrandet. ehurn han efter mer än ett års förlopp