Aftonbladet – 29 december 1849, sida 1

AR ———LLLLL Lees -) ;Kom hit, min sonl, sade majoren, efter slutad sång, till den lilla gossen, hvars klart -Iljudande och gälla stämma icke af männernas kunnat öfverröstas; du skall nu dricka prins , Eugens skål; drick min gosse!, I Den sexårige gossen hade under det musikIstycket uppfördes med ett björkspö, som skulle föreställa stråke, öfverfarit en till fiol utskuren loch med fyra spända trådar försedd brädlapp loch med den allvarsammaste min i verlden el-, Iterhärmat alla en verklig fiolspelares maner Joch rörelser, ehuru hans instrument icke gaf någon ton ifrån sig. Han närmade sig dristigt I majoren, som bjöd honom sitt eget fulla glas. Den lille drack några klunkar, men satte genast bort glaset, spottade och sade med alla tecken till afsky: Fy, det smakar illa. Skäms du inte, pojkel sade modren förebrående och förskräckt till den lilla alltför uppriktige vinkännaren. Gosse, skämmer du ut mitt vinn, sade den blinde, i det han sjelf smakade derpå. Millioner bomber och granaterl, skrek vår major och gjorde samma åtbörder, som den lilla sångaren, ja ännu värre. Död och helfvete! Hvad är det för en dryck? Nu blifva vi utaf med den smörjanp, hviskade mjölnaren glädtigt till sin granne. Och fru Veronikas fläsk också, hoppas jag, svarade hejderidaren. Om han blott genast jagade henne ur tjensten, fortfor byvaktaren; ty om nådig herr också hade sina ögon i behåll, kunde han dock icke undgå att af henne blifva bedragen. Ett enfaldigt barn,, anmärkte mjölnaren, har hotat honom för starren. Ja, ja, barn och narrar tala sanning. Om gossen ville sträcka sin sanningskärlek äfven till fläsket, smöret och brödet, sade byvaktaren. Ska vi ge honom en vink ? Majoren hade emedlertid trefvat sig fram till salsdörren och ropade med stentorsstämma: Veronikal Åskan går, sade den lustige mjönaren, måtte den snart slå ned! Utan att likväl göra någon verkan, emedan