Aftonbladet – 11 december 1849, sida 1

EET TE EEE NS 03 SR ERAN ES AE äfvensom embetsbrodern dHautpoul spelat en roll i kampanjen vid Dröme, då de kongl. frivillige, efter Napoleons landstigning i Juansviken, sökte uppvigla folket i södra Frankrike mot usurpatornp. Han gjorde såsom kapten 1815 års fälttåg under hertigen af Angoultme, och sedan den tiden daterar sig hans lycka, ty få år derefter var han redan general. 1823 gjorde han fälttåget till Spanien såsom hertigens af Angoulöme adjutant, och stod sedan alltid i stor gunst hos Bourbonerna. Efter Juli-revolutionen skall han endast med hertigens af Angouleme uttryckliga tillåtelse hafva gått i tjenst under Ludvig Filip. Man frågar nu, om La Hitte för sådana förtjenster blifvit af Napoleons brorson utnämnd till minister? Nej, La Hittes utnämning är ett förlägenhetsval, sedan man sökt på alla håll och öfverallt fått afslag. Hvad är La Hittes uppgift? Ingen annan än att förbereda och underbjelpa den personliga regeringen inom presidentspalatset, d. v. s. att bonaparlisera den franska diplomatien. Persigny har nemligen beklagat sig, huru föga understöd bonapartismen erhåller af de franska sändebuden i utlandet, hvilka alla voro idel legitimister och orleanister. Bakom det obekanta namnet La Hitte ämnar man bilda en ny diplomatisk skola i Bonapartistisk anda. Till den gamla diplomatiska skolan, med Molc, Thiers och Broglie, står man i spändt förhållande, liksom med kammarmajoriteten. Den unga diplomatiska skolan, som utgöres af Drouyn de Lhuys, Rayneva!, Perier, Flahaut m. fl. och som icke gifver den gamla något efter i reaktionär ifver, sätter för litet förtroende till Bonapartismen för att de skulle bryta med majoriteten endast för några få månaders logis vid Boulevard des Capucins. Och slutligen fick Persigny rätt på en La Hitte, som åtog sig att gå Elyste tillhanda. La fHitte skall från förmaket i Elyseåe öfverse he:a den utländska politiken. Presidenten vill, efter sin farbroders förebild, ensam regera i lilla kabinettet. Der behöfver han endast sin Persigny. Den formelle utrikes ministern behöfver på sin höjd visa sig, då t. ex., såsom för kort tid sedan, sultanen anmäler — icke något om den rysk-turkiska frågan, utan — att en af hans gemåler fått ett barn. George Lafayette, en son af general Lafayette, har aflidit. Han var medlem af nationalförsamlingen. Bland de vid Rue Rumfort arresterade personer befinner sig äfven abbå Matalene, prest vid Saint Severins kyrka. ,Moniteur de Soir innehåller följande ord om det tal, som presidenten Bonaparte skall hafva bållit till prefekterna: Tvenne tidningar, Ordre och FVoixz du Peuple, påstå att vi upptagit och gifvit vårt bifall åt en artikel i tidningen Credit, innehållande ett tal som presidenten skulle hafva hållit till de för kort tid sedan utnämnda prefekterna. Detta är från dessa blads sida ett materielt misstag, som de utan tvifvel icke skola draga i betänkande att rätta. Vi hafva icke upptagit ett ord af Credits artikel och icke heller gifvit vårt bifall till ett språk, som vi hafva all anledning att anse apokryfiskt., I lagstiftande församlingens sammanträde den 30 Nov. föreslogs tredje läsningen utaf lagförslaget om utländningars naturalisation. Den lilla konflikt som i anledning af denna fråga hade uppstått mellan regeringen och nationalförsamlingen bilades på det sätt att presidenten får rätt att gifva utländningar naturalisation, hvaremot dock en speciel lag skall utfärdas om en naturaliserad utländnings valbarhet. Derefter uppstod en lång debatt, huruvida denna lag skulle äga retroaktiv verkan, så alt de utländningar, som blifvit naturaliserade af den provisoriska regeringen, åter kunde beröfvas denna naturalisation. Debatten prorogerades och åtskilliga amendementer i ämnet remitterades till vederbörligt utskott. Med södra snällposten ankommo danska tidningar, hvilka innehöllo följande ytterligare nyheter från Paris af den 2 December: Utaf de vid Rue -Rumfort arresterade personer har halfva antalet redan återfått friheten. General Herbillon har d. 16 Nov. vid Utal vunnit en så betydlig seger öfver de upproriska arabstammarne, att man hoppas snart kunna emotse Zaatchas kapitulation. Enligt de balfofficiella tidningarne har republikens president för ministerrådet framlagt Lvenne lagförslag, som han sjelf utarbetat, det ena om armåens reserv, i afseende hvarpå förr slag göras om betydliga besparingar; det anIra om den allmänna fattigvården, såsom för-, blifvit nämndt. Man vill i öfrigt veta, att presidenten ännu