Aftonbladet – 11 december 1849, sida 1

Likväl måste här anmärkas, att hon äfven i sitt försvarstal förblef vid sina sista uppgifter, och fann ett nöje uti att utmåla sina själsqval vid mordseenen, och att försäkra att alla sednare förföljelser haft en ringa verkan på hennes sinne emot de känslor hon erfarit den natten. Huru hon emedlertid, oaktadt dessa plågsamma minnen, hvilka efter hvarje tal derom ådrogo henne en svimning, likväl varit i stånd att skrifva sina memoirer med allt dess jollrande pladder såsom en välkommen boudoirlektyr, en bok, hvari hon förnekade hvarje kännedom om saken, har hon icke anförtrott juryn, och äfven för oss har det förblifvit en gåta. Sådane äro de 5 hufvudsakliga vittnesmålen, till följe hvaraf skyldig afsades af 2:ne assisrätter. Barnpladder, refereradt efter hvad man hört berättas, bestämdare uppgifter af trenne anklagade, redan i och för sig sjelfva misstänkte personer, hvilka genom en bekännelse ville friköpa sig från dödsstraffet, och slutligen dunkla, obestämda antydningar, uppgifter, fulla af motsägelser och återkallanden, gjorde af ett fruntimmer, som af en olycklig förvetenhet låtit förleda sig till tanklösa yttranden, från hvilkas följder hon icke egde nog kraft att åter frigöra sig, och som ändtligen, för att befria sig från anklagelse för mened, störtade sig i en bekännelse, hvilken blott alltför mycket liknar dem, som genom tortyren blifvit utpressade. ) Men dessa osäkra vittnesmål bekräftades i ) Hvilken roll inbillningskraften spelade uti den Fualdesska mordhistorien, visar äfven följande ex-. empel, som anförts i tidningarne: En ung flicka, som icke stod i minsta beröring med saken, blef vansinnig af rättegångshandlingarnes läsande och de oupphörliga samtalen derom. Hon trodde sig vara fru Manson, och bedyrade för hvar och en som hon såg, att hon icke varit i Bancals hus,