Aftonbladet – 7 december 1849, sida 2

Må) SVAR AMARASGS LASSE SAM CAS SJ SA MVEDIVA VjVUlD ve east stin Posttidningen och fablerna i Stridsbergs krestomati. Att Posttidningen funnit sig mycket besväad af vår uppsats om det Windisch-Grätzska älttåget, erfara vi af en i gårdagsbladet införd straffpredikan som blott har felet att icke vara vållen på en böndag. Det är ganska vackert af Posttidningen att så der söka slå an på läsaens ömmare känslor; ja, vi finna dess inneriga förmaningar till och med sublima, betrakade såsom klagan; och vi kände oss ett ögonlick till och med deraf så rörde, att vi mnästan ångrade att hafva förorsakat en sådan retning på Posttidningens nerver. Men när åter råga blir om fakta så kunna vi ejaf purt delagande låta Posttidningen slippa tullfritt igenom med sitt nya kontraband. Till en början söker den officielle ursäkta urst Windisch-Grätz för det han — såsom örfattaren rätt naift uttrycker sig — icke hale ett portatift brechbatteri i fickan, vid Konorns belägring; och som fursten d. 5 Januari ntågat i Olen, så tycker Posttidningen det vara en besatt ide att han med ett portatift obrechbatteri skulle kunnat från Pesth skjuta sbrech på Komorn,. Vi instämma fullkomligt detta omdöme; det är utan all fråga en beatt id att med dylikt barnsligt pjoller söka idvocera sig ifrån anmärkningar af allvarsam natur. Aftonbladet hade anmärkt såsom något rätt kosteligt uti en af Posttidningens notiser om fästningen Komorns belägring, att sjelfva bombarderingsfursten skulle sakna ett brechbatteri vid en dylik fästnings belägring, allrahelst då han redan sades hafva gått så illa åt denna shart sagdt ointagliga fästning, att dess artilleri var demonteradt, och dess utanverk lagna, så att den arma besättningen måste besvara det österrikiska belägringsartilleriets eld med — handgevärskott. (Hvarför icke lika gerna med nyckelpipor eller svärmare?) Ytterligare söker Posttidningen ett halmstrå att hänga sig vid, genom åberopande af en notis i Aftonblalet af följande lydelse: Berättelsen om den starka fästningen Komorns öfvergång bekräf;tas ännu icke, likväl heter det att den der;varande kommendanten utsatt parlamentärsflagg samt tillbakavisat de magyariska trupper från Raab, som ville intränga i fästninpgen. Nu hör det till historien, att Aftonbladet just vid ifrågavarande tillfälle anmärkte att ingenting varit vid Posttidningens notis att anmärka, om fråga varit om en kapitulation, som kunde ske af andra orsaker än nödtvång. Detta är just händelsen med den ur Aftonbladet citerade notisen; fråga var här om fästningens öfvergång efter skedd parlamentering, alldeles som nu sednast vid krigets slut, och kommendantens redlighet kunde misstänkas i anledning af uppgiften att han fillbakavisat magyariska trupper, d. v. s. förstärkning, just då den, att döma af notisen, bäst skulle behöfts. Alltså ligger i hela notisen ingenting som kunde föranleda dess förtigande, då deremot Posttidningens saga innefattade en af dessa orimliga gaskognader som erfordra en lefvande tron, på berättaren för att kunna smältas. Vidare söker Posttidningen komma ifrån den svåra affären vid Waitzen. Läsaren erinrar sig att P. T. den 24 April alldeles uteslutit rubriken Österrike, bland sina 7 spalter utländska referater, och blott på 8 rader uti fetstilsafdelningen omnämnt slaget vid Waitzen, med tillägg att staden genast blifvit återtagen och ungerska armåen slagen, samt var i full reträtt på hela linien, hvilken fabel sedan dagligen upprepades ända till dess underrättelsen kom om Windisch-Grätz fullständiga nederlag. Posttidningen skyller nu på bristande utrymme ehuru 7 -spalter blifvit egnade åt andra utländskå nyleter. Derefter inträder Posttidningen ånyo på det besattas områden (för att nyttja hennes egna ord); vi skulle likväl vara mera böjda att säga det enfaldigas, ty någonting dermed jemförligt i enfald torde väl blifva svårt att uppleta. Se här sammanhanget: Vi hade anfört såväl Posttidningens som Aftonbladets referater om de tilldragelser. som nu äro ifråga; derefter yttrades: jemförom nu dessa Aftonbladets och Posttidningens i högsta måtto stridiga referater, med de sedan fullkomligt ådagalagda faktiska tilldragelsernal hvarefter en fullständig bevisning följde. Härvid anfördes äfven en korrespondens tll Allgemeine-Zeitung af den 24 April. Kan väl läsaren gissa huru detta tydes af Posttidningen? Jo, hon ställer sig helt häpen inför publiken, beklagar sig bitterligen doröf